I förskolan blir det allt vanligare med fler barn i varje barngrupp samtidigt som personaltätheten är densamma och arbetsbelastningen för de verksamma pedagogerna ökar. Av egen erfarenhet blir det svårare att möta varje barn på grund av detta. Därför har mitt syfte i detta examensarbete behandlat pedagogers uppfattningar om att engagera sig i samspelet med det enskilda barnet i en större barngrupp. Detta undersökte jag genom att göra intervjuer med tre verksamma pedagoger på tre olika förskolor i Mellansverige. Alla pedagoger arbetade i barngrupper som hade en storlek på mellan 19-22 barn.

Det teoretiska perspektivet för studien har varit den sociokulturella teorin, som handlar om att barn lär i samspel och interaktion med andra. Resultatet visade på att pedagogerna hade en gemensam syn på vad samspel var, medan det rådde olika tankar över vilka förutsättningar och möjligheter det fanns till att samspela med det enskilda barnet.

In the preschool it becomes more common with larger groups of children while the staffing levels are the same and the workload of the pedagogue increases. As of own experience this means it gets harder to meet every child. That’s why the purpose of the study has been to describe teachers' different perceptions about how to get involved in the interaction with the individual child in a larger group of children. I’ve investigated this by interviewing three active pedagogues at three different preschools in central Sweden. All pedagogues worked in groups of children with a size of 19-22 children.

The theoretical perspective for the study has been the sociocultural theory about children learning through interaction with others. The result showed that the pedagogues had a common view of what interaction was, while they had different thoughts about the conditions and opportunities of how to interact with the individual child.