Syftet med denna uppsats är att undersöka hur lärare vid en vuxenutbildning i Stockholm upplever att arbetet och undervisningen i ett flerspråkigt klassrum fungerar samt vilka förutsättningar som finns för att skapa en språkutvecklande ämnesundervisning. Detta undersöks genom sex kvalitativa intervjuer med lärare som undervisar i olika ämnen vid en vuxenutbildning. Det är klassrumsundervisningen som har varit fokus under intervjuerna (till skillnad från distansundervisning) och resultaten visar att det finns skilda uppfattningar om vad som är språkutvecklande ämnesundervisning samt vad som är ämneslärarerns roll när det gäller en andraspråkselevs språkutveckling. Det är tydligt att det råder okunskap och osäkerhet om vad språkutvecklande ämnesundervisning innebär och vad den kräver av en lärare och andraspråkselever har genrellt svårare för att lyckas väl med kurserna än enspråkiga elever. Resultat visar att det främst behövs mer kunskap om språkutvecklande undervisning och om flerspråkiga elever, mer interaktivitet mellan elever och lärare (och mellan elever) samt mer varierad kunskapsredovisning för att verkligen säkra att elevers språk utvecklas genom hela skolan och att det de kan får komma till sin rätt.