Denna recension berör två olika skrifter. Den första skriften avser doktorsavhandlingen "Anskaffning av standardystem för att utveckla verksamheter - Utveckling och prövning av SIV-metoden" från år 1991 förattad av Anders G. Nilsson vid Institutet för Verksamhetsutveckling (Institut V), Handelshögskolan i Stockholm. SIV-metoden bygger bland annat på erfarnheter från företag som ABB, Alfa-Laval, Arla, Ericsson och Philips. Den andra skriften avser "Välj rätt programvara" (utgiven av Nutek, Stockholm) som är en populärutgåva av SIV-metoden, kallad "mini-SIV" metoden, främst avsedd för små- och medelstora företag.



Istället för rationellt beteende finns det förvånansvärt ofta andra sätt att bestämma sig för ett standardsystem. Att låta ledningen avgöra eller att slentrianmässigt välja den marknadsledande leverantören är två vanliga strategier. En mycket vanlig variant som ofta uppstår på progamvarumässor, är att användaren blir kär i ett system. Han eller hon faller för en speciell finess och är därefter omöjlig att tala till rätta med sakargument. SIV-metoden är istället en praktiskt användbar utvärderingsmetod för företag och organisationer som ska investera i ett standardsystem. SIV står för "standardsystem i verksamheter"