Den här uppsatsen behandlar finansiell samordning ur ett samverkansperspektiv. Finansiell samordning går ut på att landstinget, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och kommunen lägger samman pengar i ett förbund. Detta förbund förkortas Finsam. Målet med sammanläggningen är att uppnå ett mera effektivt sätt att använda resurserna, samt att det ska bli lättare att samverka för människor som är i behov av insatser från mer än en myndighet. Förbundet ska underlätta samverkan och leda till att myndigheterna på längre sikt kan komma fram till bättre metoder att hantera sina klienter. Effektivare metoder på ett sådant sätt att antalet personer som hamnar mellan stolarna och bara slussas runt i systemet kan minimeras.

Två värmländska kommuner har gått samman och startat ett sådant förbund år 2007, Forshaga och Munkfors. Förbundet heter Klarälvens samordningsförbund och det är med utgångspunkt där som uppsatsen är skriven. Förbundet är nytt och de har under senare halvan av år 2007 påbörjat sitt första projekt, projektet de kallar Dirigo. Projektet är till för individer i behov av insatser från fler än en myndighet. Det är personer som har arbetat i projektet som har varit en källa till information i den här uppsatsen. En del av syftet med uppsatsen är att placera Finsam och Dirigo på en kartbild över samverkan, finna vilka typer av samverkan som kan sammankopplas med förbundets sätt att arbeta och hur man arbetar i projektet. Den andra delen av syftet är att få fram hur arbetet har gått till mera konkret i projektet; vad har varit coachernas roll i projektet. De är anställda för att driva verksamheten med deltagarna. Det jag vill besvara är vad deras roll har varit i projektet i förhållande till samverkan mellan de inblandade aktörerna. Det jag kommer fram till är att de har haft en mera extensiv roll än coacher, när man ser till samverkan. de har fungerat både som projektledare och haft en roll som länk och tolk mellan myndigheter och deltagare i projektet.

Metoden i uppsatsen är kvalitativ. Jag har intervjuat handläggare och representanter för de olika myndigheterna som är representerade i samordningsförbundet, samt en av coacherna anställd i projektjet. Ett av resultaten jag har fått fram i undersökningen är att Dirigo i många avseenden inte är i behov av samverkan för att fungera. Det är ett samverkansprojekt, men coacherna fungerar som en buffert för samverkan. Så länge coacherna driver projektet behöver inte handläggarna på de olika myndigheterna komma överens och samarbeta. Det är dock viktigt att ha i åtanke att uppsatsen är skriven under projektets gång; efter avslutat projekt skulle intervjusvaren och därmed analysen kunna se mycket annorlunda ut.