I dagsläget är andelen lågenergibyggnader bara en procent av Sveriges nybyggnation, men det är nu på väg att förändras i och med den nationella strategin EPBD2 som slår fast att alla nya byggnader 2020 ska byggas energieffektivt. Jag anser att det finns en risk med lågenergihus om människorna däri förlitar sig helt på teknikens förmåga att lösa våra miljöproblem. Därför är det övergripande syftet att undersöka om förskolepersonalen i ett lågenergihus anser att verksamheten främjar en hållbar utveckling och då på vilka grunder. Därmed har jag genomfört sex kvalitativa intervjuer med personalen på en förskola belägen i ett nybyggt lågenergihus. Jag har genomfört analysen genom att plocka ut de mest återkommande och intressanta delarna från intervjuerna och försökt koppla samman dessa till teorierna från litteraturen. Det jag har kommit fram till är att personalen på Skogsgläntans förskola framhåller både de tekniska som likväl de beteendeorienterade lösningarna som främjande för en hållbar utveckling.