Riparian zones are interfaces between land and water ecosystems that contain a multitude of important ecosystem functions and ecosystem services. To reduce the impact on these ecosystems during forestry operations, buffers are commonly established along the water in relation to final felling. In Sweden, their size depends on the management recommendations following an assessment of the zone’s functionality using a Riparian Evaluation Protocol (REP), and different actors use different protocols. In this work, I investigated the consistency across three different REP through a comparison of their generated evaluation scores. I evaluated five sites in riparian zones along forestry-affected small streams in central Sweden using REPs from: 1) the forest company Stora Enso (SE), 2) WWF (NPK) and, 3) the Swedish University of Agricultural Sciences (SLU). 

To investigate how the REP scores corresponded to biodiversity metrics, understory and overstory vegetation and stream data for the sites were applied. Additionally, a qualitative investigation of the quality of the structure and criteria included in each REP was performed. The results show evidence for a consistency in evaluation scores between the NPK and SLU protocols. These protocols also showed a variation in site scores, suggesting an ability to detect and reflect differences between sites. Evidence was found for biodiversity metrics (Hill-Shannon Diversity Index and stream width) affecting the SE score, but this might be a result of a low site score variation. The limited sample size of five sites may be the reason for the lack of relationships for the other REP. The qualitative investigation identified some of the important criteria for the REPs, and revealed a lack of stream values in the SE protocol, suggesting that it is unsuitable as a REP. I also found evidence for the SLU protocol being the REP with the widest range of criteria as well as the only REP that is both non-expert friendly and do not allow for criteria replies to vary between users. The general lack of consistency across the REP suggests that management recommendations, and in turn buffer size recommendations, may vary between them. To avoid variation between actors and to ensure that current environmental objectives like the UN sustainable development goals and the EU Nature Restauration Regulation are met, standardized and continuously updated REP’s might be beneficial. More research is required on what criteria and criteria definitions to use for a REP to accurately reflect patterns of natural values in a Riparian zone.

Strandnära zoner utgör en övergångszon mellan terrestra och akvatiska ekosystem och innehar en mängd viktiga ekosystemfunktioner och ekosystemtjänster. För att minska negativ påverkan på dessa ekosystem under skogliga åtgärder etableras ofta kantzoner längs med vattendrag i samband med slutavverkning. I Sverige beror kantzonens storlek på de skötselråd som erhålls efter en bedömning av zonens funktionalitet via ett protokoll (REP), och olika aktörer använder olika protokoll. I detta arbete undersöker jag enhetligheten mellan tre olika REP genom en jämförelse av de poäng de genererar under en kantzonsbedöming. Jag bedömde fem lokaler i kantzoner längs skogspåverkade små vattendrag i mellersta Sverige med hjälp av REP från: 1) skogsbolaget Stora Enso (SE), 2) WWF (NPK) och, 3) ett REP utvecklat av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

För att undersöka hur REP-poängen relaterar till biodiversitetsfaktorer tillämpades data över undervegetation, övervegetation? och vattendrag från lokalerna. Dessutom utfördes en kvalitativ undersökning av kvaliteten på strukturen och kriterierna som ingår i varje REP. Resultaten visar på en enhetlighet mellan NPK- och SLU-protokollens utvärderingspoäng för lokalerna. Dessa protokoll visade också en variation i poäng mellan lokalerna, vilket tyder på en förmåga att upptäcka och reflektera skillnader mellan dem. Belägg hittades för biodiversitetsfaktorers (Hill-Shannon diversitetsindex och vattendragsbredd) påverkan på SE-poängen, men det kan bero på en låg poängvariation mellan lokalerna. Den begränsade urvalsstorleken av fem lokaler kan vara en orsak till bristen på samband för de andra protokollen.

Den kvalitativa undersökningen avslöjade en brist på vattendragsvärden i SE-protokollet som gör det olämpligt att använda som ett REP, samt antydde att SLU-protokollet har det bredaste spektrumet av kriterier. Den kvalitativa undersökningen identifierade några av de viktiga REP-kriterierna och avslöjade en brist på vattendragsvärden i SE-protokollet, vilket tyder på att det är olämpligt att använda som REP. Jag fann även bevis för att SLU-protokollet var det REP med det bredaste utbudet av kriterier samt det enda REP som kan användas utan expertkompetens samt inte tillåter att svar på kriterier varierar mellan användare. Den allmänna bristen på samband mellan resultaten för respektive in REP tyder på att skötselrekommendationer, och i sin tur rekommendationer för kantzonsbredd, kan variera mellan dem. För att undvika skillnad i resultat mellan aktörer samt säkerställa att nuvarande miljömål som FN:s mål för hållbar utveckling och EU:s naturrestaureringsförordning uppfylls, kan standardisering samt kontinuerlig uppdatering av REP vara fördelaktigt. Ytterligare forskning krävs för att identifiera vilka kriterier och kriteriedefinitioner som bör användas för att ett REP ska återspegla mönster av naturvärden i en strandzon på ett korrekt sätt.