Road verges in Sweden may provide valuable habitat for native plant life, but they also function as dispersal corridors for invasive species such as the garden lupine (Lupinus polyphyllus). The lupine threatens the diversity of native species, and evaluation of management practises to control it while also supporting biodiversity is therefore needed. An experiment was set up to test the effects of various mowing regimes, and carried out over a three-year period (2022-2024) in species rich road verges across the county of Värmland, Sweden. The experiment tested and compared combinations of mowing height (10 cm vs. 30 cm) and mowing frequency (1x, 2x and 3x per year) in both lupine-invaded and non-invaded 1 m2 plots. Data was collected on lupine biomass and inflorescences, and a species survey was carried out in the final year from which species richness, effective number of species (ENS) and Tyler’s biodiversity relevance index values were calculated. Statistical analysis was performed using several linear mixed models and a generalized linear mixed model. Results indicated that mowing at 10 cm significantly reduced lupine biomass and inflorescences compared to 30 cm, while mowing frequency (comparing 2x and 3x) had an interacting effect on lupine biomass only when combined with low mowing height. The combination of mowing 3 times at 10 cm resulted in the lowest lupine biomasses and had a progressively stronger impact for each year. In lupine plots, mowing twice per year at 10 cm resulted in the highest species richness, ENS and Tyler’s index values, and in non-lupine plots, no significant effects on richness or diversity were observed. Although the most intensive mowing regime (3 times at 10 cm) reduced lupines the most, it may have had a disproportionately negative effect on less-competitive native species. A more moderate mowing regime (2 times at 10 cm) might therefore be favourable when aiming to support or enhance biodiversity, although the two regimes can be applied strategically depending on the lupine density in the road verges to optimize conservation efforts. The findings of this study may prove valuable in road verge management, so that they may serve better as refuges for native plant life and support biodiversity rather than acting as dispersal routes for invasive alien plants.

Vägkanter i Sverige kan utgöra viktiga habitat för inhemska växter, men fungerar också som spridningskorridorer för invasiva arter som blomsterlupinen (Lupinus polyphyllus). Lupinen utgör ett hot mot den biologiska mångfalden, vilket understryker behovet av att utvärdera skötselmetoder som kan kontrollera arten samtidigt som biologisk mångfald bevaras. Ett experiment genomfördes under en treårsperiod (2022–2024) för att undersöka effekterna av olika slåtterregimer i artrika vägkanter i Värmlands län. Olika kombinationer av slåtterhöjd (10 cm och 30 cm) och slåtterfrekvens (1x, 2x eller 3x per år) testades och jämfördes i både lupininvaderade och icke-invaderade provytor om 1 m². Data samlades in för lupinens biomassa och antal blomställningar, och en artinventering genomfördes under det sista året, från vilken artantal, effektivt artantal (ENS) samt Tylers biodiversitets-relevans-index beräknades. Statistiska analyser genomfördes med hjälp av flera linjära mixade modeller samt en generaliserad linjär mixad modell. Resultaten visade att slåtter på 10 cm höjd signifikant minskade både lupinens biomassa och antal blomställningar jämfört med 30 cm, medan slåtterfrekvens (2x jämfört med 3x) endast påverkade biomassan genom en interaktion när den kombinerades med låg slåtterhöjd. Kombinationen 3 slåttertillfällen vid 10 cm resulterade i lägst biomassa och hade en successivt starkare effekt för varje år. I lupin-invaderade provytor resulterade kombinationen 2 slåttertillfällen vid 10 cm i högst artantal, ENS och Tylers indexvärden, medan ingen signifikant effekt observerades för mångfalden i de icke-invaderade provytorna. Trots att den mest intensiva slåtterregimen (3 slåttertillfällen vid 10 cm) reducerade lupinen mest effektivt, kan den ha haft en oproportionerligt negativ inverkan på konkurrenssvaga inhemska arter. En mildare slåtterregim (2 slåttertillfällen vid 10 cm) kan därför föredras för att bevara eller stärka biologisk mångfald, även om båda regimerna kan tillämpas strategiskt utefter mängden lupin i vägkanterna för att optimera bevarandeinsatser. Resultaten av studien kan användas vid skötsel av vägkanter, så att dessa miljöer kan fungera bättre som refuger för inhemsk växtlighet och stödja biologisk mångfald snarare än spridningsvägar för invasiva arter.