Syftet med denna studie var att undersöka hur strukturerat kooperativt lärande påverkar elever i årskurs 1 vad gäller matematisk problemlösningsförmåga. Studien genomfördes som en kvasi-experimentell intervention där en interventionsgrupp arbetade enligt ett kooperativt arbetssätt och en kontrollgrupp arbetade individuellt. Datainsamlingen bestod av ett matematiskt problemlösningstest som genomfördes före och efter en tre veckor lång undervisningsperiod.

Resultaten analyserades kvantitativt med hjälp av två statistiska metoder: beroende t-test (paired samples t-test) användes för att mäta förändringar inom respektive grupp, medan oberoende t-test (independent samples t-test) användes för att jämföra gruppernas resultat vid både för- och eftertest. Analysen visade en statistiskt signifikant förbättring inom interventionsgruppen, medan kontrollgruppen inte uppvisade någon signifikant förändring. Jämförelsen mellan grupperna visade dock ingen signifikant skillnad vid eftertestet, vilket tyder på att förbättringen främst var en inomgruppseffekt.

Gruppdynamiken spelade en avgörande roll, där välbalanserade grupper underlättade samarbete och ökad förståelse. Studien analyseras i relation till social interdependens-teorin och kognitiv belastningsteori, vilket belyser hur samarbete kan minska individuell belastning och skapa ökad förståelse genom dialog. Resultaten indikerar att kooperativt lärande kan bidra till att stärka både den matematiska och sociala utvecklingen hos yngre elever, men att implementeringen kräver strukturerad planering och lärarstöd. Studien bidrar med kunskap om hur samarbetsformer i undervisningen kan utformas för att främja tidig problemlösningsförmåga inom matematik. 

The purpose of this study was to examine how structured cooperative learning affects first-grade students' mathematical problem-solving ability. The study was conducted as a quasi-experimental intervention, in which one group worked according to cooperative learning principles while a control group worked individually. Data collection consisted of a problem-solving test administered before and after a three-week instructional period.

The results were analyzed quantitatively using two statistical methods: a paired samples t-test to examine within-group changes, and an independent samples t-test to compare the two groups at pre- and post-test. The intervention group demonstrated a statistically significant improvement, while the control group showed no significant change. No statistically significant difference was observed between the groups at post-test, indicating that the effect was primarily within the intervention group.

Group dynamics appeared to play an important role; balanced group composition facilitated collaboration and understanding. The results are interpreted in light of Social Interdependence Theory and Cognitive Load Theory, suggesting that structured collaboration may reduce extraneous cognitive load and support deeper comprehension through peer dialogue. The study contributes to understanding how cooperative learning can support both mathematical and social development in early education, and highlights the importance of teacher-guided implementation.