Sveriges insektsfauna är välstuderad, men det finns fortfarande ett stort mörkertal kring hur många arter det rör sig om, det behövs därmed mer kunskap för att viktiga ekologiska grupper ska kunna bevaras i det pågående massutdöendet. Hungersteklar (familjen Evaniidae) utgör en liten familj av äggparasitsteklar, där endast en art, Brachygaster minutus, är reproducerande i Sverige. Flera arter inom släktet har tidigare synonymiserats med B. minutus trots observerad morfologisk variation. Syftet med denna studie var att med hjälp av DNA-analys undersöka om den mindre hungerstekeln utgör ett artkomplex och om det finns olika ekologiska nischer, såsom geografisk spridning, flygperiod samt morfologiska skillnader. Material från svenska inventeringsprojekt analyserades genetiskt och statistiskt, och ett urval tillgängliga individer studerades även morfologiskt. DNA-analysen visade att det finns minst fyra distinkta arthypoteser. Tydliga geografiska skillnader framkom, där den vanligaste arthypotesen hade nationell utbredning, medan andra var begränsade till södra respektive norra Sverige. Skillnader i flygperiod fanns, men dessa var mindre framträdande än de geografiska variationerna. Även distinkta morfologiska skillnader observerades bland de undersökta exemplaren. I ljuset av resultaten om den genetiska och morfologiska skillnaden diskuteras artbeskrivningar och synonymiseringar. Det är möjligt att den vanligaste varianten är Brachygaster fulvipes och den sydliga arthypotesen är Brachygaster minutus. Resultaten visar starka indikationer på att det i Sverige finns flera arter av hungersteklar med olika geografiska utbredningar och viss skillnad i flygperiod med minst fyra arthypoteser.

Sweden’s insect fauna is well-studied, but significant uncertainty remains regarding the true number of species. Therefore, increased knowledge is needed to ensure the conservation of important ecological groups in the face of ongoing mass extinction. Ensign wasps (family Evaniidae) are a small family of egg-parasitic wasps, with only one species, Brachygaster minutus, currently recognized as reproducing in Sweden. Several species within the genus have previously been synonymized with B. minutus, despite observed morphological variation. The aim of this study was to use DNA analysis to investigate whether the B. minutus represents a species complex and whether there are distinct ecological niches, such as differences in geographic range, flight period, and morphology. Material from Swedish inventory projects was analyzed genetically and statistically, and a selection of available individuals was also examined morphologically. The genetic data revealed at least four distinct species hypotheses. Regional variation was evident, with the most widespread common species hypothesis occurring nationally, while others were restricted to southern or northern Sweden, respectively. Differences in flight period were present but less pronounced than the geographic patterns. Morphological distinctions were also observed among the examined specimens. In light of these genetic and morphological findings, species descriptions and synonymizations are discussed. It is possible that the most common variant is Brachygaster fulvipes, while one of the southern species hypotheses represents Brachygaster minutus. The results strongly indicate that there are several species of ensign wasps in Sweden, with different geographic distributions and some differences in flight period, comprising at least four species hypotheses.