Denna studie syftar till att analysera hur värmeböljor, sårbara grupper och åtgärder konstrueras i svenska kommuners översiktsplaner. I takt med att klimatförändringarna förväntas leda till fler och intensivare värmeböljor blir det kommunala planeringsansvaret att förebygga och hantera risker särskilt viktigt. Studien fokuserar på hur värmebölja som klimatrelaterad risk framställs och konstrueras utifrån ett sociologiskt perspektiv, där frågor om styrning, makt och inkludering och synen på risk står i centrum. En kvalitativ metod med kritisk diskursanalys utifrån Faircloughs tredimensionella modell har tillämpats. Totalt analyserades 12 översiktsplaner med tillhörande miljökonsekvensbeskrivningar från olika svenska kommuner. Materialet kodades och tolkades tematiskt med fokus på språkbruk, diskursiva praktiker och samhällelig kontext. Resultatet visar att värmeböljor ofta beskrivs som tekniskt hanterbara problem, medan sociala ojämlikheter och sårbara grupper sällan synliggörs på ett konkret sätt. Värmebölja är inte uttryckligen reglerat i plan- och bygglagen, men Boverket ger allmänna råd om att hälsorisker kopplade till värme bör beaktas i planeringen. I diskussionen lyfts behovet av ett mer socialt förankrat klimatanpassningsarbete, där inte bara tekniska lösningar prioriteras, utan även frågor om rättvisa och jämlikhet får större utrymme i planeringsprocessen. Studiens resultat kan bidra till framtida forskning om klimatrelaterad sårbarhet och visa på vikten av att klimatanpassning också är en fråga om social inkludering. 

This study aims to analyze how heatwaves, vulnerable groups, and adaptation measures are represented in swedish municipal comprehensive plans. As climate change is expected to lead to more frequent and intense heatwaves, the responsibility of municipalities to prevent and manage such risks becomes increasingly important. The study focuses on how heatwaves as climate-related risks are portrayed and constructed from a sociological perspective, emphasizing issues of governance, power and inclusion. A qualitative method using critical discourse analysis, based on Fariclough´s three-dimensional model, was applied. In total, 12 comprehensive plans and their associated environmental impact assessments from various swedish municipalities were analyzed. The material was coded and interpreted thematically, with attention to language use, discursive practices, and a broader social context. The results show that heatwaves are often described as technically manageable problems, while social inequalities and vulnerable groups are rarely addressed in concrete terms. Although heatwaves are not explicitly regulated in the swedish planning and building act (plan- och bygglagen), the Boverket provides general guidance recommending that health risks related to heat should be considered in planning. The discussion highlights the need for a more socially grounded approach to climate adaptation, one that prioritizes not only technical solutions but also justice and equity in planning processes. The findings of this study may contribute to future research on climate-related vulnerability and underline the importance of recognizing climate adaptation as a matter of social inclusion.