The purpose of this work was to explore whether teaching digital clocks in parallel with teaching analog clocks can help students to develop the ability to read analog clocks better. The study was planned as an intervention with at least two groups, an intervention group and a control group, and consists of the self-composed concept of clock-talk. Clock-talk is micro-lessons about the clock, which are scheduled in intervals after inspiration from Ebbinghaus’ forgetting curve and the repetition method Spaced Repetition. For the intervention group, the clock-talk would include both analog and digital clocks and for the control group it would only include analog clocks. Both groups were to complete a clock-test before and after the clock-talk to see if the concept of clock-talk had developed the students’ ability to read an analog clock. Unfortunately, the study had too low sample size and the intervention with digital clocks together with analog clocks could not be implemented. The results of this study are therefore analyzed on a control group consisting 24 students in first grade. It shows that the students generally could handle tasks where the answer was o’clock better than half-hour, and that it was easier to look at a clock and write the time than to read the time and draw the hands themselves. Overall, the results of the clock-tests show that development has occurred for many students and, according to notes from the teacher, the experience from the clock-talks seems to have been positive. This leads to the conclusion that the concept of clock-talk seems to have fulfilled its function as a developing method. However, the original purpose of the study, investigating whether digital clocks can contribute to increased analog clock-reading ability, has not been answered. 

Detta arbete har haft som syfte att undersöka om undervisning av digital klocka parallellt med undervisningen om analog klocka kan bidra till att elever utvecklar förmågan att läsa av den analoga klockan bättre. Studien planerades i form av en intervention med minst två grupper, interventionsgrupp och kontrollgrupp, och består av det egenkomponerade konceptet klockprat. Klockprat är då mikrolektioner om klockan, som schemalagts i intervaller efter inspiration av Ebbinghaus glömskekurva och repetitionsmetoden Spaced repetition. För interventionsgruppen skulle klockpratet innehålla både analog och digital klocka och för kontrollgruppen skulle det innehålla endast analog klocka. Båda grupperna skulle då genomföra ett klocktest före och efter klockpratet för att se om konceptet klockprat utvecklat elevernas förmåga att läsa av analog klocka. Dessvärre fick studien ett för lågt urval och interventionen med digital klocka tillsammans med analog klocka kunde ej genomföras. Resultatet av denna studie är därför analyserat på en kontrollgrupp bestående av 24 elever i årskurs 1. I resultatet går att se att eleverna generellt hade det lättare för uppgifter där svaret var heltimme än halvtimme och att det var lättare att titta på en klocka och skriva tiden, än att läsa klockslag och rita ut visarna själv. Överlag visar resultaten av klocktesten att utveckling har skett för många elever och enligt anteckningar från undervisande lärare verkar upplevelsen från klockpratet har varit positivt. Med det dras slutsatsen att konceptet klockprat verkar ha fyllt funktionen som utvecklande metod. Däremot har studiens ursprungliga syfte, att undersöka om digital klocka kan bidra till ökad förmåga av avläsning av den analoga klockan, inte kunnat besvaras.