Titel:  Framväxten av den skötsamme arbetaren och andra topoi i Martin Kochs Arbetare

Anna Forssberg, Karlstads universitet 

Inför Nordarb IX återvänder jag till Martin Kochs roman Arbetare. En historia om hat (1912), en av de tidiga texter som utgör förtrupp för 30-talet mer kända arbetarlitterära verk. Romanen är realistisk och en kollektiv roman, hållen i presens. En fråga som styr läsningen är vilka kollektiva minnen (Halbwachs) som skapas snarare än, och hur detta hänger ihop med svenskt klassamhälle i 1900-talets början. Romanen kan också vara värd att uppmärksamma för att skildringar från Zola ekar i texten, på så sätt att ett kulturellt minne (t.ex. Zolas skildringar av massan) tas in i romanen och ges tillbaka i skapelseprocessen av ett för Sveriges vidkommande nytt kollektivt kulturellt minne ­– arbetarlitteraturen och de normer om den gode arbetaren som under lång tid kommer att speglas i denna genre. Romanen är också programmatisk, och Koch, ”underkände hatet som utgångspunkt för framåtskridande och talade för frihet och rättvisa”, med Thorsten Jonssons pregnanta formulering. Man kan därmed säga att Martin Koch i Arbetare definierar och skapar ett kulturellt minne för vad arbetare är men också vad de bör vara, dels framåt för kommande arbetarförfattare, dels i relief mot andra klassers narrativ om arbetare. Det hat som förekommer till och med i undertiteln, och som Koch vänder sig emot – är det andra klassers bilder och kulturella minne av arbetare (Ossian nilsson), eller är det andra arbetarförfattares (Leon Larsson)?                     

I relation till temat ”Från proletariat till prekariat” vill jag undersöka hur normer inför kommande arbetarlitteratur i denna roman växer fram och hur det svarar mot svenskt klassamhälle vid denna tid. Någon hjälp kommer jag att ha av Ricoeurs begrepp mimesis 1, mimesis 2 och mimesis 3 från Temps et Récit (1983) i diskussion om hur litterär mimesis representerar, men också skapar en verklighet, då litterära verk kan förändra verklighetsuppfattningar, kulturell praxis och därmed verkligheten själv. Arbetarlitteraturen gör just detta i högsta grad och Martin Kochs Arbetare är en viktig del av begynnelsen till detta skeende. En av grindstolparna, rent av?