This paper aims to explore and develop an understanding of special needs support from the student’s perspective in upper secondary vocational education and training (VET). Research has shown that students in vocational programs are in high need of accommodation and require increased special needs education (SNE), especially in activities and subjects with an academic focus. Recent research reviews focusing on special education show that more inclusive assessment practices are needed (deleted for anonymity) as well as more research in the area of special needs education in vocational education. This qualitative study was inspired by a phenomenological approach interested in understanding social phenomena from the participants’ perspectives and lived experiences. Following this approach, the analysis uses Interpretative Phenomenological Analysis (IPA) as a tool to map and interpret participants’ expressions in their daily context. The empirical material is drawn from seven semi-structured interviews with students in need of special needs support, undertaken in two upper secondary vocational schools in two separate municipalities and regions in Sweden. To analyse and widen the understanding of the informants’ descriptions of their possibilities and hindrances to participate in their educational activities the following theoretical perspectives are used: Klafki’s critical constructive Didaktik, Persson’s categorical and relational perspectives on special education, and Lawys theorized concept of voice. The analysis shows that the students’ experiences of special needs support are ambivalent. The results display not only a division between the teaching of vocational and academic subjects and support in upper secondary VET but the analysis leads to a need for further exploration of SEN in vocational education and the role of didactics that include students’ voices.

Syftet i denna artikel är att utforska och utveckla en förståelse för specialpedagogiskt stöd utifrån yrkesgymnasieelevers eget perspektiv. Forskning har visat att elever i yrkesgymnasiets program är i stort behov av anpassningar och specialpedagogiskt stöd, i synnerhet inom akademiska ämnen. Aktuella forskningsöversikter med fokus på specialundervisning visar på behov av mer inkluderande bedömningspraktiker liksom mer forskning inom området specialpedagogik i yrkesutbildning. Den här artikeln har en fenomenologisk ansats som intresserar sig för sociala fenomen och upplevda erfarenheter från deltagarnas eget perspektiv. Utifrån denna utgångspunkt används en tolkande fenomenologisk analys som redskap för att kartlägga deltagarnas uttryck i deras vardagliga kontext. Det empiriska materialet är baserat på sju semistrukturerade intervjuer med elever i behov av särskilt stöd, från två yrkesgymnasieskolor i två olika kommuner och regioner i Sverige. För att kunna analysera och utvidga förståelsen av informanternas beskrivningar av sina möjligheter och hinder att delta i utbildningens aktiviteter, är följande teoretiska perspektiv använda: Klafkis kritiskt konstruktiva didaktik, Perssons kategoriska och relationella perspektiv på specialpedagogik samt Lawys teoretisering av begreppet röst. Analysen visar att elevernas erfarenheter av att vara i behov av specialpedagogiskt stöd är ambivalenta. Resultatet visar inte enbart en skillnad mellan undervisningen och stödet i yrkesämnen och akademiska ämnen i yrkesgymnasiet utan pekar på behov av ytterligare utforskning av specialpedagogiskt stöd inom yrkesgymnasial utbildning och didaktikens roll som inkluderar elevens röst.