Fram till nyligen har de konkurrensrättsliga reglerna främst fokuserat på att säkra en sund konkurrens på produkt- och tjänstemarknader. På senare tid har dock konkurrensbegränsande avtal på arbetsmarknaden fått ökad uppmärksamhet från konkurrensmyndigheter, vilket har lett till ett växande intresse för området. Både den svenska konkurrensmyndigheten och Europeiska kommissionen har framhållit att vissa avtal på arbetsmarknaden kan vara problematiska ur ett konkurrensrättsligt perspektiv. Syftet med detta arbete är att utreda hur förbudet mot konkurrensbegränsande avtal kan tillämpas på samarbetsavtal mellan arbetsgivare som påverkar arbetstagares löner och mobilitet. Då arbetet i hög grad handlar om att fastställa gällande rätt och tillämpa denna på de nya omständigheterna har den rättsdogmatiska metoden använts.

 En central del av uppsatsen utgörs av en genomgång av svenska och europeiska konkurrensregler, med fokus på att klargöra reglernas omfattning och i vilka situationer de kan bli tillämpliga.  I syfte att utreda reglernas tillämplighet appliceras reglerna på de avtal som inte tidigare varit föremål för konkurrensrättsliga prövningar. Eftersom avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare, exempelvis vanliga anställningsavtal, samt kollektivavtal undantas från konkurrensreglerna begränsas analysen till två typer av avtal som är vanligt förekommande mellan konkurrerande arbetsgivare: no-poachavtal och lönefixeringsavtal. 

 Avtalens effekter analyseras sedan, eftersom dessa är avgörande för att bedöma om avtalen är konkurrensbegränsande. Detta genomförs genom en analys av hur avtalen kan påverka arbetsmarknaden samt marknader i senare led. De slutsatser som kan dras jämför med konkurrensreglernas så kallade ”hårda kärna” för att avgöra om avtalen kan anses ha konkurrensbegränsande effekter och huruvida de är förenliga med förbudet mot konkurrensbegränsande avtal. För att skapa en tydlig och systematisk analys behandlas varje avtalstyp separat, med en specifik delanalys till respektive avtal. 

 Analysen visar att effekterna av dessa avtal i många fall kan anses vara konkurrensbegränsande. Dock erbjuder konkurrensrätten en rad undantag och verktyg för att bedöma avtalen, vilket innebär att förbudsregeln inte allt kan tillämpas. Därför diskuteras också dessa undantag och verktyg för att skapa en mer nyanserad bild av reglernas tillämplighet. Slutsatsen är att varje avtal måste bedömas individuellt, med hänsyn till parternas ställning, de specifika omständigheterna i målet och marknadsförhållandena.