I fysikundervisning används ofta olika digitala verktyg för att synliggöra abstrakta fysikaliska fenomen. En värmekamera är ett exempel på ett sådant digitalt verktyg, och den fungerar som en pedagogisk resurs i undervisningen på grundskolan, gymnasiet och högre utbildning för att öka elever och studenters förståelse för värme och värmeöverföring. Värmekameran är främst designad för användas av vuxna, men finns det pedagogiska fördelar med att använda en värmekamera i fysikundervisning i förskolan? Detta intresserar oss på flera plan: hur använder sig 5–6-åriga barn i förskolan av värmekamera i sitt utforskande, och vilken roll spelar värmekameran i barnens förståelse av fenomenet värme? För att undersöka detta har vi valt att använda ett multimodalt analysverktyg i form av transduktionskedjor. Vi avser att kombinera Volkwyn et al. och Caiman och Kjällanders användning av transduktionskedjor i analysen av barns meningsskapande och lärande i naturvetenskaplig undervisning. Analysen av barnens förståelse för fenomenet värme baseras på ett klassificeringsschema sammanställt av Haglund et al., som bygger på tidigare forskning om barns förståelse av värme.