På Kungsholmen i Stockholm finns ett antal minnesmärken över stadens fattiga, koncentrerat till det relativt nybyggda bostadsområdet S:t Erik, i folkmun kallat Grubbensområdet. På samma plats fanns mellan 1860 och 1922 en av Stockholms två stora arbets- och försörjningsanstalter, avsedda för personer som av olikaskäl inte klarade sitt eget uppehälle i den snabbt växande staden. I dag kan bostadsområdets minnesmärken beskrivas som exempel på hanterande av ett ”mörkt”, ”omtvistat”eller ”komplext” kulturarv.

Vår presentation handlar om ett planerat bokprojekt där vi – med ett lån från Foucault – prövar att undersöka Grubbens som en fattigdomsavvikelsens heterotopi. En initial fråga är varför bostadsområdet S:t Erik fick dessa minnesmärken på 1990-talet: förflyttas fattigdomen genom monument och minnestavlor till ett avgränsat och förflutet tid-rum?

Genom att studera denna fråga i ett genealogiskt tidsperspektiv - där vi utgår från nuet och söker oss bakåt – hoppas vi kunna sprida ljus över synen på fattigdom i ett lite längre urban- och socialhistoriskt sammanhang. Frågan innefattar också vilket utrymme resurssvaga människor har i dagens och morgondagens städer.