Didaktik kan ses som undervisningens teori och praktik. Detta innebär att didaktik både betraktas som ett unikt kunnande som lärarprofessionen förfogar över för att undervisa innehåll framgångsrikt, en akademisk disciplin som representerar lärarnas professionella kunskapsbas och en forskningsdisciplin som utvecklar denna kunskapsbas. Didaktisk kunskap kan då ses som redskap som stödjer lärare i att hantera det professionella friutrymme som ges i kursplaner genom att stödja det professionella omdöme, att kollegialt adressera undervisningsutmaningar och att utveckla den praktiska yrkesteori genom professionell experimentering. En utmaning blir då hur man i lärarutbildningen kan skapa koherens mellan olika delar och progression i undervisningen som rustar lärarstudenter att använda didaktisk kunskap framgångsrikt i undervisningsvardagen och för livslång professionell utveckling. I detta konferensbidrag används konceptet didaktiska modeller som ramverk för att adressera detta problem. En didaktisk modell kan ses som ett forskningsbaserat och därmed specialiserat undervisningsspråk för design och analys av undervisning som är framtagna för att adressera olika typer frågor som kan uppstå i planering, genomförande och utvärdering av undervisning. En central idé är att didaktiska inslag i lärarutbildningskurser systematiskt måste utformas så att studenter utvecklar förmågan att använda olika didaktiska modeller för att metodiskt hantera didaktiska utmaningar och kollegialt experimentera i undervisningen för att utveckla både denna och den praktiska yrkesteorin. Därmed kan didaktik bidra till att både utveckla studenternas didaktiska kunnande, handlingsreperotar, praktiska yrkesteori, ett undervisningsspråk och förmåga att samarbeta systematiskt och kollegialt baserat på vetenskaplig kunskap. För att konkretisera och diskutera ramverket ovan kommer exempel ges från ett utvecklingsprojekt i en F-3 kurs i Naturvetenskap och teknik vid Karlstads universitet.