Denna rapport undersöker hur idén om svenskfientlighet har växt fram och utvecklats och vad den både syftar på och syf tar till för den svenska extremhögern med tonvikt på SD och tiden efter att partiet kom in i riksdagen 2010. Hur har idén om svenskfientlighet uppstått och uttryckts? Vad innebär idén om svenskfientlighet och vad har den för syfte? Hur mobiliseras idén om svenskfientlighet och vart är den på väg inför framtiden? Rapporten, som är den hittills mest omfattande undersökningen av idén om svenskfientlighet, skriver in sig i den svenska och internationella forskningen om rasism och antirasism och har en kritisk diskursanalytisk ansats vad gäller synen på det undersökta materialet. Materialet utgörs av riksdagstexter bestående av främst debattinlägg, motioner och interpellationer samt av olika medietexter.

Författarna vill med rapporten varna för att idén om svenskfientlighet utgör en strategisk underminering av den svenska antirasismen och bär på potentialen att ogiltigförklara, förskjuta och i värsta fall till och med ersätta den senare. För närvarande håller nämligen begreppet på att få sitt slutgiltiga genombrott på regeringsnivå. SD:s idé om svenskfientlighet kan snart komma att tas med in i den nationella handlingsplanen mot rasism, som i skrivande stund håller på att uppdateras, och därmed inte bara ytterligare normaliseras utan även institutionaliseras. Detta innebär att den hittills rådande synen på rasism som något som primärt drabbar invandrar och minoritetsgrupperna håller på att utmanas på allvar av idén om svenskfientlighet, vilket SD också har kämpat för att åstadkomma under åtminstone tre årtionden. Antirasistiska och progressiva krafter och röster behöver därför bli medvetna om denna utmaning och sätta in moteld innan SD:s idé om svenskfientlighet slår igenom med full kraft.