Nödvärnsrätten är en rätt för den enskilde att försvara sig själv eller sin egendom mot ett brottsligt angrepp. Denna rätt regleras i 24 kap. 1 § BrB som anger att den gärning som en person begår i nödvärn endast anses vara ett brott om gärningen med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig. Nödvärnsrätten är en objektiv ansvarsfrihetsgrund men det finns även möjlighet till ansvarsfrihet via den subjektiva delen, exempelvis om man svårligen kunnat besinna sig eller upplevt att man befunnit sig i en nödvärnssituation. Nödvärnsrättens räckvidd har diskuterats i förarbeten, doktrinen och media. Lagstiftaren menar att nödvärnsrätten är generös, medan det av allmänheten påtalas att nödvärnsrätten är för snäv. Det står klart att det råder delade meningar mellan allmänheten och lagstiftaren. Debatten om nödvärnsrätten återkommer från tid till tid, särskilt när det dyker upp ett fall som får mycket uppmärksamhet. På senare tid har Vallåkra- och Rättviks-fallet blivit uppmärksammade i media, vilket har lett till en samhällsdebatt. Politiker har varit delaktiga i debatten och lämnat in motioner för att uppmana regeringen att göra en översyn över nödvärnsrättens regler. Moderaterna har särskilt understrukit denna fråga och anser att det är ytterst angeläget att det sker en översyn över nödvärnsregleringen och att nödvärnsrätten ska tillåta mer våld än vad den gör i dagsläget. Syftet med uppsatsen är att fastställa vad som i fråga om nödvärn är gällande rätt samt undersöka den pågående debatten. Nödvärnsrätten har inga konkreta gränser, utan det är upp till domstolarna att göra den bedömningen. En redogörelse av försvarlighetsbedömningen i rättspraxis är därför av intresse för att läsaren ska få full förståelse för nödvärnsrätten och för att kunna avgöra om kritiken som riktats mot nödvärnsrätten har fog för sig. För att kunna uppfylla mitt syfte har jag besvarat ett antal frågeställningar utifrån material som jag har inhämtat med hjälp av en rättsdogmatisk, rättsanalystisk och rättspolitisk metod. Efter att ha analyserat rättspraxis, doktrin, förarbeten kan sägas att nödvärnsrätten är omfattande och att domstolarnas bedömningar till stor del är generösa. Det kan dock konstateras att när det gäller frågan om dödligt våld är domstolarna något mer restriktiva i sina bedömningar, och det finns här vissa resonemang som kan ifrågasättas. Det innebär däremot inte att det finns ett behov av en utökad nödvärnsrätt. Det behov som finns, att kunna försvara sig mot ett brottsligt angrepp, tillgodoses redan genom den nuvarande nödvärnsregleringen. En utökad nödvärnsrätt i den omfattning som diskuteras i den senaste debatten skulle snarare uppfylla ett samhällsintresse, än ett samhällsbehov. Konsekvenserna av att tillåta ännu mer våld kan därför inte anses ligga i linje med samhällets behov. Det finns inget behov av en utökad nödvärnsrätt vad gäller våldet som utövas efter angreppet, och inte heller före angreppet. Ett införande av preventiv nödvärnsrätt, dvs. tillåtande av våld i förebyggande syfte, är för svårt att förutse effekterna av och det får därför anses för riskabelt att införa i svensk rätt. 

The self-defense right is a right for the individual to defend himself or his property against a criminal attack. That right is regulated in chapter 24, 1 § BrB, which states that the act that a person commits in self-defense is only considered a crime if the act with regard to the nature of the attack, the significance of the attack and the circumstances in general is clearly unjustifiable. The right of self-defense is an objective basis for discharge from liability, but there is also the possibility of a right of self-defense by the subjective part, such as if someone due to the situation hardly been able to reflect on their action and therefor used more violence than justifiable or if that someone felt like they’ve been in an situation where they have to engage into self-defense because of a criminal attack even when that not being the case. Whether the range of the law of self-defense is enough or not has been discussed in preparatory documents, doctrine, and the media. The legislator believes that the right of self-defense is generous, while it is pointed out by the public that the right is narrow. There are divided opinions between the public and the legislator. The debate on the right of self-defense recurs from time to time, especially when a particular case has received attention. Recently, the Vallåkra and Rättviks cases have received media attention, which has led to a public debate. Politicians have taken part in that debate and submitted motions to call on the government to review the rules of the self-defense law. The political party, Moderaterna, have put pressure on this issue and want the government to review the self-defense regulation and they also want the self-defense law to allow more use of violence than it does in its current form. The purpose of the thesis is to determine what the terms of self-defense law is and to examine the ongoing debate on where it should expand. The self-defense law has no concrete limits, it’s up to the court to make a due diligence assessment. An account of soundness assessment in case law is therefore of interest in gaining a full understanding of the law of emergency and of seeing whether the criticism directed at the law of emergency is justified. In order to fulfill my purpose, I have answered a number of questions based on material that I have obtained with the help of a legal dogmatic, legal analytical and legal politicy method. After analyzing case law, doctrine, preparatory documents, it can be stated that the right to self-defense is extensive and that the courts' assessments are broadly generous. However, it can be stated that regarding the issue of lethal violence, the courts are somewhat more restrictive in their assessment. However, this does not mean that there is a need for an extended right of self-defense. The need to be able to defend oneself against a criminal attack is already met by the current self-defense regulations. An extended right of self-defense as discussed in the latest debate would rather fulfill a societal interest rather than a societal need. The effects of allowing even more violence cannot be considered in line with society's needs. There is clearly no need for an extended right of self-defense regarding the violence perpetrated after the attack, nor before the attack. An introduction of preventive self-defense law, ie. permitting violence for preventive purposes, is too difficult to predict the effects of and it may therefore be considered risky to introduce into Swedish law.