This paper is a review and analysis of central govern in Värmland, Sweden in 1942. The purpose of this paper is to investigate how state governed Värmland’s agricultural sector was in 1942 when the continent was in crisis due to an ongoing world war. By studying the rationing delegation's protocols from the official gatherings, it is examined how much agriculture was controlled regionally, locally and centrally and what it could look like when regulations were carried through. This purpose has been approached through four sub-questions: How many of the decisions of the rationing protocols concerned agriculture? How much did the state control the rations and regulations? What could it look like when new rationing or regulations were set up in the agriculture sector? Did the crisis board listen when the farmers complained about decisions concerning agriculture and how does it appear if they do or not? The source material consists of meeting protocols from the ration delegations’ official gatherings and the year 1942 was a year when a lot of changes took place, hence the delimitation of years. The method used in the thesis consists of a quantification of the protocol information which has then been qualitatively analyzed. The primary result is that Värmland often acted independently without interference from the state except in special cases. The regulations were not overly harsh in practice but were relatively easy to get around.

Denna undersökning är en granskning och analys av centralstyrningen i Värmlands län 1942. Syftet med undersökningen är att undersöka hur statligt styrd Värmlands jordbrukssektor var 1942 när kontinenten befann sig i kris på grund av ett pågående världskrig. Genom att studera ransoneringsdelegationens protokoll från de officiella samlingarna undersöks hur mycket jordbruket kontrollerades regionalt, lokalt och centralt och hur det kunde se ut när förordningar genomfördes. Detta syfte har uppnåtts genom fyra delfrågor: Hur många av besluten i ransoneringsprotokollen gällde jordbruk? Hur mycket kontrollerade staten ransonerna och förordningarna? Hur kan det se ut när nya ransoneringar eller förordningar inrättades inom jordbrukssektorn? Lyssnade krisstyrelsen när bönderna klagade över beslut angående jordbruk och hur ser det ut om de gör eller inte? Källmaterialet består av mötesprotokoll från ransoneringsdelegationernas officiella sammankomster och året 1942 var ett år då många förändringar ägde rum, därmed avgränsningen av år. Metoden som används i avhandlingen består av en kvantifiering av protokollinformationen som sedan har kvalitativt analyserats. Det primära resultatet är att Värmland ofta handlade oberoende utan inblandning från staten utom i speciella fall. Reglerna var inte alltför hårda i praktiken och relativt enkla att ta sig runt.