Förmågan att använda modersmålet i olika sammanhang är en förutsättning för att kunna fungera som en fullvärdig samhällsmedborgare. För att unga människor skall kunna utveckla sin egen språkförmåga, är det viktigt att de ges möjlighet att i skolan använda och utveckla språket och att detta sker i så naturligt och praktiskt sammanhang som möjligt. Ur denna aspekt blir kanske den traditionella grammatik- undervisningen sekundär. Läran om grammatik har sina rötter i antiken. De grekiska och latinska språkvetarnas indelning av grammatiken har i stort sett bibehållits till våra dagar. Under tidernas gång har olika motiv förts fram för att visa på betydelsen av den traditionella grammatikundervisningen. Motiven har inte fått stå oemotsagda, men opponenterna har haft svårt att få gehör för sina idéer och tankar. Debatten om grammatikundervisningens utformning är fortfarande lika aktuell. I föreliggande studie har avsikten varit att få fördjupade och förtydligade kunskaper om hur praktiserande svensklärare och deras elever reflekterar och argumenterar kring grammatik. Studien har skett genom användande av kvalitativa djupintervjuer med lärare och elever på olika högstadieskolor i länet. Sammanfattningsvis visade det sig bland annat att lärarnas syn på grammatikbegreppet innebar att de framhåller den praktiska och funktionella språkkunskapen. Flertalet av eleverna menade att kunskaper inom grammatik leder till förbättrade språkfärdigheter.