Syftet med denna undersökning är att försöka klarlägga hur gymnasielärares psykosociala arbetsmiljö ser ut. Är gymnasieläraryrket ett högstressarbete? Metoden som användes för att undersöka frågeställningarna baserades på intervjuer. Denna metod valdes på grund av att det är en anpassningsbar och följsam metod. Urvalet av intervjupersoner består av två lärare från tre olika institutioner. Institutionerna är: natur-, samhälls och språkvetenskap. Från respektive institution har sedan en man och en kvinna intervjuats. Vid valet av vilka personer som skulle delta i undersökningen har deras tillgänglighet spelat en avgörande roll. Majoriteten av lärarna som deltog har utövat yrket i mer än tio år. Bland de sex finns dock en lärare som jobbat i ca fyra år. Resultaten visar att gymnasieläraryrket ligger någonstans på skalan mellan ett kollektivt till ett isolerat högstressarbete. Detta grundas på det faktum att arbetskraven är relativt höga med en inte alltför hög egenkontroll och att det sociala stödet varierar. Det sociala stödet verkar dock ha stor betydelse även om vissa lärare önskar större tillgång till det. I de övriga resultaten presenteras ett utdrag ifrån ett protokoll som nedtecknades efter en lärarlagsträff. I detta protokoll står att läsa att: arbetstiden räcker oftast inte till de arbetsuppgifter som finns, klasserna blir ständigt större och lärarna sysslar allt oftare med uppgifter som inte har med undervisning att göra. I protokollet står även följande att läsa om arbetsmiljön: i viss mån har lärarna kunnat påverka miljön, men de upplever att det tar lång tid innan brister åtgärdas om de överhuvudtaget åtgärdas.