Detta är en studie av könskonstruktion och maktfördelning mellan könen kopplat till föräldraskap och sexualitet i Kalevalas sista sång. Syftet är att identifiera och synliggöra berättelsens och författarens könsideologier, att urskilja dess normativa symbolbilder. Teoretiska utgångspunkter är en könsmaktsteori om genussystemet och en feministisk mytteori. Metoden är en anpassad variant av subjektsorienterad narratologi. Ett semiotiskt perspektiv används och temat Föräldraskap, sexualitet och kön, används, som övergripande tematisk utgångspunkt. Detta medför att moderns och faderns perspektiv och positioner i berättelsen blir speciellt intressanta. Resultatet ges ett förklaringsvärde främst på en kulturell överlagringsnivå. Marjatta visar sig vara den mest centrala personen enligt textens narratologiska struktur. En problematisk och komplex bild av den utomäktenskapliga modern framträder och den kvinnliggjorda manligheten/det aktiva faderskapet, är en osynliggjord form av manlighet i berättelsens könsmaktstruktur. Slutligen diskuteras även sångens dikotomi sexualitet – andlighet och dess betydelser. Nyckelord: Kalevala, föräldraskap, sexualitet, kön, genussystem, feministisk mytteori, narratologi, semiotik, Finland.