För att bli en bra lärare tror jag att man måste klargöra för sig själv vad ämnet svenska innebär, för att sedan kunna väcka intresse för ämnet hos eleverna. Uppsatsens syfte har varit att gå in i en högstadieskola, i klasserna sju, åtta och nio för att se hur svenskämnet ser ut, att närmare studera hur man får ihop de olika momenten läsa, skriva, tala, lyssna och se. Att om möjligt hitta en eller flera identiteter av ämnet. Vid identifieringen har jag utgått från Lars-Göran Malmgrens tre olika teorier: svenska som färdighetsämne, svenska som litteraturhistoriskt bildningsämne samt svenska som erfarenhetspedagogiskt ämne. En kort bakgrund hämtad från historien har skrivits in i början av uppsatsen för att om möjligt få en bättre förståelse för varför svenskämnet ser ut som det gör. Undersökningen baserar sig på intervjuer med två lärare, studiebesök i deras klasser, samt en kort titt på aktuella läromedel. Undersökningen visar två identiteter av samma ämne. Båda håller sig inom den funktionella undervisningen men ter sig ändå helt olika. Resultatet visar på att varje lärare måste skapa sin egen identitet utifrån de omständigheter som råder i den skola och klass som undervisningen bedrivs i.