Uppsatsen behandlar litteraturundervisning på gymnasiet. Undersökningen är genomförd på omvårdnadsprogrammet med en samhällsvetenskaplig inriktning. Jag har intervjuat en lärare och fyra elever, två pojkar och två flickor, och har dessutom gjort klassrumsobservationer. Jag har också läst loggboksanteckningar som eleverna skrivit. Huvudfrågan för min uppsats är: Hur kommer litterära texter till betydelse? Andra frågor som ställs är: I vilket undervisningsklimat bedrivs undervisningen? Och ur elevsynvinkel frågar jag: Hur upplever eleverna undervisningen? Vad ger litteraturundervisningen dem? Resultatet av undersökningen visar att litterära texter som används i undervisningen skapar ny mening hos eleverna då de läses i ett sammanhang där texten och det tema som undervisningen behandlar har samröre med varandra. En helhetssyn på undervisningen och där olika ämnen utgår från samma tema är en viktig del i meningsskapandet. I samband med litteratur-läsningen har läraren en betydelsefull roll som handledare, både under läsningens gång och i litteratursamtalet. De problem som har kommit fram i undersökningen är vissa elevers svårigheter med att ta ansvar för sitt eget lärande. Här är arbetsmetoden med basgruppsarbetet en orsak och där eleverna upplever att det inte fungerar lika bra i alla grupper. De anser att de skulle vilja ha mer hjälp av lärarna i arbetet. Här kan jag se att eget ansvar för sitt lärande är svårt när eleverna är vana från sin tidigare skolgång med en annan inlärningsmetodik. Det krävs mycket stöttning från läraren, som har en handledarroll i den undervisningsmetod som används i undersökningsklassen.