Denna D-uppsats undersöker de ekonomiskt-geografiska förhållandena i Oslo angående dess företagskultur och skillnaderna inom staden angående företagskulturen samt eventuella samband mellan den och den där förhärskande befolkningsstrukturen. Detta bör vara meningsfullt och av allmänt intresse bl.a. därför att Norge och därmed också dess huvudstad intar ekonomiskt sett en särställning bland alla europeiska länder. Teorikapitlet behandlar dels grundläggande geografisk teori och dels Oslorelaterad information och avslutar med sammanfattande vidareförande teori. Både metodkapitlet och analysen utgörs av en kvantitativ och en kvalitativ del. Slutligen följer någar specifika och sammanfattande slutsatser ett försök till en utblick in i stadens framtid. De i slutet av detta arbete följande bilagorna som innehåller på Oslos stadsdelar applicerad statistik är mycket omfattande och av grundläggande betydelse för detta arbete. Stadsdelarnas fördelning av företag alltefter vilka branscher dessa kan tilldelas ger en bild som motsvarar de i den senaste stadsgeografiska forskningen behandlade ämnen bl.a. rörande gentrifiering, segregation och städers uppdelning i olika former av ”divided cities”. Befolknings- och infrastrukturellt, socialt och framförallt branschmässigt ekomiskt sett skiljer sig Oslos stadsdelar resp. ”bydelsgrupper” starkt från varandra och alltefter detta kan det talas om mer eller mindre centralt eller perifert belägna områden som i sin tur ger upphov till att indela staden i ”bra” och ”dåliga” områden. Det kan urskiljas både stadsdelar med mikroperifera företeelser, typiska ”suburbs”-stadsdelar, stadsdelar med bra framtidsutsikter angående företagskulturen osv.