Gustaf Schröder är en av många mycket folkkära författare som hamnat i bakgrunden i svensk litteraturforskning. Mycket lite kring Schröders litterära bana är ännu undersökt. Det som finns av intresse är material utgivet av Gustaf Schröder sällskapet, en samling entusiaster som ger ut nyutgåvor av Schröders litteratur och bevakar det lilla som skrivs kring honom. I Schröders romaner och självbiografier skildras 1800-tals människan livfullt och med starka karaktärsteckningar. Syftet med uppsatsen är att via en könsteoretisk läsning lyfta fram mansbilden i Gustaf Schröders litteratur. Männen är, liksom kvinnorna, bundna i könsroller. Uppsatsen utgår ifrån direkta och indirekta beskrivningar av mansbilden samt lyfter fram ett antal män som framställs som förebilder i texterna. Det främsta, och ibland mycket påtagliga, idealet hos Schröder verkar vara den man som har kontakt med naturen, såsom jägaren, bonden eller svedjefinnen. Schröder skildrar ett samhälle där allt kretsar kring skogen och bruken och där fattigdomen ofta är så påtaglig att människorna är tvungna att livnära sig på det naturen kan ge. Männen i Schröders litteratur kan i mycket jämföras med den för tiden så typiske mannen, Tarzan, i romanen av Edgar Rice Burroughs. Tarzan var mannen som levde i harmoni med naturen och som på något sätt hade kontakt med sitt ursprung. Hos Schröder får detta uttryck i machomannen som inte har några problem med att slåss med knytnävarna mot en björn eller gå eller åka skidor i flertalet mil för att komma till de perfekta jaktmarkerna. Kroppen kommer här före intellektet, vilket blir en viktig poäng genom texterna. Mansbilden är dock inte ensidig. En mjukare sida skildras där Schröder bör ha påverkats av den tidsenliga kvinnoemancipationen och där kvinnan ofta blir respekterad som en stark och nödvändig del av samhället. En annan stor kontrast till de tuffa karlakarlarna är den skrockfullhet männen uppvisar. Här visas tydligt att bilden av mannen aldrig är enkel utan istället mångfacetterad och komplicerad. Även skildringar av manfolk i andra böcker kan jämföras med Schröders vildmarkshjältar, till exempel männen i Jack Londons Skriet från vildmarken och Joseph Knowles Alone in the wilderness. Båda romanerna är skrivna under samma tidsepok som Schröders litteratur tillkom, det vill säga kring sekelskiftet 1900, en period som enligt många forskare var en tid av könsrollsomkastningar, på många håll, i det västerländska samhället.