Författaren Rose Lagercrantz skrev under det sena åttiotalet fyra fristående kortromaner som idag finns samlade i volymen Prosa. Det är den första av böckerna, Lov till det omöjliga (1983), som denna uppsats handlar om. Syftet är att undersöka bokens centrala tematik med huvudpunkt på två frågor: 1.Vilka är sagorna och hur omtolkas de? 2. Vilka är de kvinnliga karaktärerna och vad säger de med sina berättelser? Den teoretiska utgångspunkt som används är att könsstereotyper existerar i de traditionella sagorna och att detta påverkar läsarna i deras uppfattning om könsegenskaper. Huvudteoretikerna är Kay F. Stone, professor i folklivsforskning, Sandra M Gilbert och Susan Gubar, båda professorer i engelska. Analysen visar att Lov till det omöjliga baseras på Snövit, Rödluvan och Askungen. Lagercrantz omtolkar dessa vilket resulterar i nya moderna sagor. Hon behåller den traditionella sagans främsta egenskap, dess tro och förverkligande av det omöjliga men tar bort dess svartvita och stereotypa synsätt. Kvinnornas budskap är en kritik riktad både till sagan och samhället. De ideal och riktlinjer som bland annat sagan delar ut, går inte ihop med det moderna samhället. Lov till det omöjliga visar att sagan och dess karaktärer inte är oföränderliga. Sagan och sagogestalterna lever kvar men kan se ut på andra sätt än vad vi är vana vid.