Uppsats i Företagsekonomi 80 poäng Karlstads Universitet Vårterminen 2000 Författare: Daniel Brandt David Bäcker Martin Hansson Handledare: Jan-Erik Gröjer Redovisningens harmonisering – orsak och verkan Accounting harmonisation – cause and effect. Företag fusioneras och etableras i jordens alla hörn. Internationella börser slås samman med varandra och tekniken utvecklas i allt snabbare takt. Därmed ställs nya krav på framtida redovisning och ett mer enhetligt sätt att redovisa på. Finansiella rapporter som är gjorda för aktieägare, kreditgivare och andra intressenter involverar principer och procedurer som kan variera stort från land till land. Redovisningsrapporter kan därför sakna jämförbarhet. Vilka är de bakomliggande faktorerna till att olika länder har olika redovisningssystem och hur påverkar det harmoniseringen? Vårt syfte med uppsatsen är att ta reda på varför redovisningen skiljer sig åt mellan länder och hur arbetsprocessen för att harmonisera de olika ländernas redovisningssystem ser ut. Vår undersökning kan ses som en skrivbordsundersökning och består av sekundärdata. Vi har valt att använda oss av deskriptiv fallstudie för att beskriva hur utvecklingen och harmoniseringsarbetet har sett ut på ett specifikt område. Som vår fallstudie har vi valt området goodwill. För att kunna analysera bakomliggande faktorer har vi analyserat olika aktörer som arbetar med redovisningens harmonisering utifrån ett aktörssynsätt.I våra analyser ser vi en möjlig utveckling angående goodwillens avskrivningsperiod som skulle kunna innebära att FASB antar de regler som IASC hade tidigare och att de därmed har korsat varandras väg. Skillnaderna mellan harmonisering och standardisering kan ses som ett spektrum som varierar mellan total flexibilitet och mångfald till total enighet. Den största fördelen som vi ser är att information från företag i skilda länder blir jämförbar och användbar i olika investerings- och kreditanalyser. En aspekt är dock kapitalmarknadens enorma expansion som trots skiljaktigheter mellan olika länders sätt att redovisa ändå tycks ha fungerat bra. Om kapitalmarknaden inte skulle efterfråga en harmonisering av redovisningen vem skulle då driva harmoniseringsprocessen vidare och vilket skulle syftet vara att fortsätta processen?Det är intressant att notera att de anglosaxiska länderna redan tycks vara harmoniserade med varandra. Tyskland och Frankrike däremot, som vissa författare vill se som en kontinentaleuropeisk representant inom kulturmönstret, har vissa uppenbara brister. Vi konstaterar därmed att en europeisk harmonisering inte är lika långt gången som den anglosaxiska. Det verkar rätt tydligt att IASC eftersträvar att göra kapitalmarknaden och SEC och FASB till lags genom att dels göra om sina IAS och dels sin organisationsstruktur. Nu är dock amerikanerna under hårt tryck både inom landet (NYSE) och utanför (EU mm.). Hur det slutar lär synas inom de närmaste åren. Eftersom EU satsar allt på IASC för att hålla tillbaks den amerikanska ”redovisningsimperialismen” kan ytterligare anglosaxiska strömningar kanske leda till att EU bryter sig ur alla harmoniseringsförsök mot en standard för hela världen. Det europeiska harmoniseringsarbetet har avsevärt längre att gå i jämförelse med harmoniseringen i de anglosaxiska länderna. Där kan vi se att de anglosaxiska länderna i princip följer utvecklingen i USA. Det finns ingen enhetlig europeisk tradition som det finns inom den anglosaxiska sfären. IASC:s upptrappade tempo i framtagandet av nya standarder tyder på ett starkt intresse att bli erkänd som världens standardsättare. En följd av detta kan vara att IASC:s fokus skiftar till investerare och aktörer på kapitalmarknaderna.