Med utgångspunkt från radioprogrammet Tystnaden i Phnom Penh har denna uppsats skrivits. Radioprogrammet och uppsatsen har fokuserat på svenskars besök i Kambodja under tiden för folkmordet 1975-1979, och vad de gav för rapporter efter att de besökt landet. Uppsatsens syfte har varit att visa hur dessa rapporter kommenterades och skildrades i svensk press angående mänskliga förhållanden i Kambodja. Detta har jämförts med radioprogrammet Tystnaden i Phnom Penh. Som delfråga har materialet undersökts för att se om pressen relaterar svenska rapporter till flyktingberättelser. Metoden är kvalitativ med textkritisk metod och komparativ analys som verktyg. Sex dagstidningar har använts (Aftonbladet, Arbetet, Dagens Nyheter, Expressen, Norrskensflamman och Svenska Dagbladet) och tidningarnas samtliga texter har undersökts. Resultatet av undersökningen är att pressens bedömning och skildring av rapporterna från Kambodja är mycket komplexa. Pressens reaktion på olika rapporter varierar från starkt positiv och okritisk till raka motsatsen. Kulturredaktion och ledarsida kan vara oense. Både den borgerliga och socialistiska pressen låter Vänskapsföreningen Sverige-Kampuchea skriva positivt om Kambodja utan att någon ger kritik. Ambassadör Jean-Christophe Öberg får däremot utstå rader av kritiska ledare. Med utgångspunkt från radioprogrammet Tystnaden i Phnom Penh har denna uppsats skrivits. Radioprogrammet och uppsatsen har fokuserat på svenskars besök i Kambodja under tiden för folkmordet 1975-1979, och vad de gav för rapporter efter att de besökt landet.Uppsatsens syfte har varit att visa hur dessa rapporter kommenterades och skildrades i svensk press angående mänskliga förhållanden i Kambodja. Detta har jämförts med radioprogrammet Tystnaden i Phnom Penh. Som delfråga har materialet undersökts för att se om pressen relaterar svenska rapporter till flyktingberättelser. Metoden är kvalitativ med textkritisk metod och komparativ analys som verktyg. Sex dagstidningar har använts (Aftonbladet, Arbetet, Dagens Nyheter, Expressen, Norrskensflamman och Svenska Dagbladet) och tidningarnas samtliga texter har undersökts. Resultatet av undersökningen är att pressens bedömning och skildring av rapporterna från Kambodja är mycket komplexa. Pressens reaktion på olika rapporter varierar från starkt positiv och okritisk till raka motsatsen. Kulturredaktion och ledarsida kan vara oense. Både den borgerliga och socialistiska pressen låter Vänskapsföreningen Sverige-Kampuchea skriva positivt om Kambodja utan att någon ger kritik. Ambassadör Jean-Christophe Öberg får däremot utstå rader av kritiska ledare. Samtliga av svenskarnas rapporter döms ut som positiva till Kambodja i radioprogrammet. Jämförelsen mellan radioprogram och press visar att pressen i vissa fall godtog de aningslösa svenska rapporterna. Speciellt ambassadör Kaj Björks uttalanden och vänskapsföreningens artiklar passerade utan opposition i pressen.