I rapporten används en indelning i fyra lager för att analysera lantbrukets kontrollmiljö. Indelningen synliggör hur det som märks på gården hänger samman med aktörer, strukturer, mönster och mer grundläggande logiker i systemet. I det översta och mest synliga lagret, på gården, tar kontrollmiljön form i praktiken genom krav som ska hanteras, underlag som ska tas fram och kontroller som ska rymmas i det dagliga arbetet. I lagret under gårdens vardag finns de aktörer, uppdrag och gränssnitt som tillsammans formar kontrollsituationen. När sambanden mellan dem inte beaktas märks det på gården som friktion, överlappningar och glapp. På nästa nivå finns de mönster som gör att kontrollmiljön över tid tenderar att bli mer omfattande och betungande. När något är oklart, brister eller behöver säkras blir svaret ofta fler krav, mer dokumentation eller nya kontrollpunkter. I det djupaste lagret finns de logiker och antaganden som gör att vissa mönster återkommer och andra lösningar framstår som mindre möjliga. Det handlar om föreställningar om risk, ansvar, rättssäkerhet, likabehandling och kontrollens legitimitet. Ju djupare ner i lagren en förändring kan ske, desto större betydelse kan den få för hur kontrollmiljön fungerar som helhet.