I den här licentiatuppsatsen utforskas erfarenheter och uppfattningar hos personer med förvärvad hjärnskada och närstående som har erhållit stöd av hälso‑ och sjukvårdskuratorer, med övergripande syfte att utveckla kunskapen om psykosocialt stöd inom hälso-och sjukvården. Licentiatuppsatsen baseras på intervjuer med 23 personer med förvärvad hjärnskada och 10 närstående. I uppsatsen undersöks hur hälso-och sjukvårdskuratorers psykosociala stöd erfars, och särskilt hur de uppfattar delaktighet i tillgänglighet och genomförande av det psykosociala stödet. Resultaten visar att informativt och instrumentellt stöd lyfts fram som särskilt betydelsefullt. Samtalsstöd och krishantering är centrala, men det informativa och instrumentella stödet bör inte betraktas som sekundärt. Vikten av att erbjuda psykosocialt stöd i tidigt skede lyfts fram som särskilt viktig. Resultaten visar att de möter utmaningar i möjlighet till delaktighet, och att tillgången till hälso- och sjukvårdskuratorsstöd kan vara begränsad. Resultatet visar att ett personcentrerat och relationellt arbetssätt, där kommunikation och stöd anpassas till individens kognitiva, emotionella och sociala förutsättningar är centralt för att främja delaktighet och meningsfullt psykosocialt stöd.

Föreliggande studie syftar till att utveckla kunskapen om betydelsefulla aspekter av psykosocialt stöd inom hälso‑ och sjukvården genom att utforska erfarenheter och uppfattningar hos personer med förvärvad hjärnskada och närstående som har erhållit stöd av hälso‑ och sjukvårdskuratorer. Uppsatsen bygger på två kvalitativa delstudier baserade på intervjuer med 23 personer med förvärvad hjärnskada och 10 närstående.

Den första studien undersöker hur personer med förvärvad hjärnskada och deras närstående upplever det psykosociala stöd som ges av hälso‑ och sjukvårdskuratorer. Resultaten visar att informativt stöd - exempelvis förklaringar av tillstånd och behandlingsalternativ - lyfts fram som särskilt betydelsefullt, liksom det instrumentella stöd som hjälper individer att navigera i ett komplext välfärdssystem. Samtalsstöd och krishantering är centrala, men det informativa och praktiska stödet bör inte betraktas som sekundärt. Då stödbehoven varierar mellan individer och över tid krävs insatser som anpassas till varje persons unika livssituation för att möjliggöra verkligt personcentrerad vård.

Den andra studien undersöker hur personer med förvärvad hjärnskada och närstående upplever delaktighet i det psykosociala stöd som ges av hälso‑ och sjukvårdskuratorer. Resultaten visar att de ofta möter svårigheter med att bli hörda, uttrycka sina åsikter, påverka anpassningar av stödet och delta i beslutsfattande. Studien visar även att tillgången till hälso- och sjukvårdskuratorsstöd kan vara begränsad, särskilt för personer med komplexa behov, såsom flera diagnoser eller kontakter med många vårdenheter. Detta understryker behovet av ökat fokus på individanpassat stöd, särskilt för dem med mer omfattande och sammansatta behov.

Sammanfattningsvis visar resultaten att hälso- och sjukvårdskuratorers psykosociala stöd utgör en avgörande resurs för personer med förvärvad hjärnskada och närstående för att kunna hantera de medicinska, emotionella och sociala utmaningar som uppstod i samband med skadan. Samtidigt visar resultatet att personer med förvärvad hjärnskada och närstående efterfrågar ett tydligare, mer personcentrerat psykosocialt stöd från hälso‑ och sjukvårdskuratorer. Studien belyser brister i dagens hälso- och sjukvårdskuratorspraktik och ett behov av en stärkt professionell struktur, gemensamma metoder och bättre förutsättningar för delaktighet för patienter och närstående. För att säkerställa ett person-centrerat hälso- och sjukvårdskurators psykosocialt stöd krävs både en tydligare professionell kunskapsbas och fördjupad förståelse för patienter och närståendes perspektiv.