Research in educational leadership and school development emphasizes principals’ pivotal role in leading schools, especially in organizing teachers’ professional development and school improvement. Despite their central position, research on principals’ own professional learning remains limited. Recurring issues include lack of time and that participation in professional development initiatives rarely leads to changes in everyday practices.This dissertation aims to contribute knowledge about principals’ professional learning as change in and for practice. Drawing on a practice-theoretical framework, the study challenges traditional understandings of professional learning as solely cognitive development at the individual level. Instead, professional learning is conceptualized as processes of changing professional practice.The study was conducted as an action research project in which principals collaboratively developed their leadership in relation to the digitalization of preschool education. The analysis shows that the principals changed their leadership practices through a deepened understanding of digitalization as a phenomenon, a reorientation in relation to other practices, and changes in their leadership actions.The findings highlight three key aspects that were particularly significant for the change processes and, consequently, for principals’ professional learning:    

• The organisation of professional learning to support practice transformation.
• A process-oriented understanding of time that enabled a historical perspective on technology’s impact on social practices.
• The role of emotions as a driving force for praxis.

The dissertation further discusses principals’ professional learning in relation to governance, leadership, and autonomy. Additionally, it explores collegial learning as a means of strengthening the profession, and professional learning as change in and for practice.

Forskning inom såväl skolledarskap som skolutveckling har belyst rektorers avgörande roll i att leda skolor och organisera för professionellt lärande. Trots det är forskningen om rektorers egna professionella lärande och utveckling begränsad. Den tilltagande litteraturen fokuserar främst på rektorers lärande i formell rektorsutbildning. Resultaten pekar på svårigheter med att överföra kunskap från utbildningspraktiken till den dagliga yrkespraktiken, och belyser att utbildning och utvecklingsinsatser har begränsad inverkan på rektorers vardagliga arbete. Avhandlingen syftar till att bidra med kunskap om rektorers professionella lärande som förändring i och för praktik. Med utgångspunkt i ett praktikteoretiskt ramverk frångås synen på professionellt lärande som en kognitiv utveckling på individnivå. Istället studeras professionellt lärande som processer av förändring i och för yrkespraktiken. Studien har genomförts inom ramen för ett aktionsforskningsprojekt där rektorer, i samverkan med extern forskare, utvecklade sitt ledarskap vad gäller digitalisering av förskolans verksamhet. Analysen visar att rektorerna förändrade sitt ledarskap genom en fördjupad förståelse av digitalisering som fenomen, förändringar i sätt att relatera till andra praktiker, samt genom att reflektera och förändra sina ledarhandlingar. Avhandlingens resultat lyfter tre centrala aspekter som särskilt betydelsefulla för förändringsprocesserna och därmed för rektorers professionella lärande:

• Att professionellt lärande arrangeras på sätt som främjar praktikförändring.
• En processorienterad förståelse av tid för att förstå sociala praktikers historiska utveckling.
• Känslors roll som drivkraft för etiskt orienterade förändringar (praxis).

Vidare diskuteras rektorers professionella lärande i relation till styrning, ledning och autonomi, samt kollegialt lärande som ett medel för att stärka professionen samt professionellt lärande i och för praktik.

Trots rektors centrala roll i skolorganisationen är kunskapen om rektorers professionella lärande begränsad. I studier som fokuserat på rektorers professionella lärande framträder återkommande att kompetensutvecklingsinsatser sällan leder till förändring i rektorers dagliga yrkespraktik. 

Avhandlingen utmanar traditionella synsätt på lärande som individuell kognitiv utveckling och fördjupar förståelsen för rektorers professionella lärande som praktikförändring. Studien tar utgångspunkt i en aktionsforskning där rektorer förändrar sina ledningspraktiker vad gäller att leda digitalisering i förskolan. Avhandlingens resultat lyfter fram tre centrala aspekter som särskilt betydelsefulla för förändringsprocessen och därmed betydelsefulla för rektorers professionella lärande:

• Hur lärande kan organiseras för att möjliggöra praktikförändring.
• Hur en processorienterad förståelse av tid bidrar till historisk medvetenhet om teknologi och sociala praktiker.
• Hur känslor fungerar som drivkraft i reflektion, utvärdering och kritisk granskning av det egna ledarskapet.

Avhandlingen bidrar med kunskap om hur rektorers lärande kan förstås som förändring i och för praktik – med implikationer för styrning, ledning, kollegialitet och professionell autonomi.