To navigate in an increasingly interconnected world, subject to critical climate change, this conceptual thesis considers the relevance of posthuman concepts for intercultural studies. The hypothesis is that thinking with posthuman interculturality (as a merger of posthuman and intercultural conceptualisations) supports a worlding of more equitable ways of living and thinking beyond the ethical limitations of anthropocentrism. The thesis thus examines the influence of anthropocentric discourse on intercultural studies and its current blindness for nonhuman entities. By engaging with key concepts in both intercultural, posthuman and other fields of studies, a conceptual vocabulary is suggested as a response to epistemic violence and the risks of binary thinking, essentialism and anthropocentrism. The emergent conceptualisations bring attention to an ethico-onto-epistemology with greater attention to co-creational entanglement and interdependence of all things. The thesis argues that intercultural studies already fits well with posthuman thought, due to its often critical attention to aspects such as epistemic violence, decolonisation, contextuality and fluidity of identity and meaning. Finally, this thesis considers the potential implications and applications of thinking with posthuman interculturality, with intention to cultivate ethics for an ever expanding sense of compassion and creative coexistence across all forms of life. 

För att navigera i en alltmer sammanlänkad värld, som utsätts för kritiska klimatförändringar, beaktar denna konceptuella uppsats relevansen av posthumana begrepp för interkulturella studier. Hypotesen är att ett tänkande med posthuman interkulturalitet (som en sammanslagning av posthuma och interkulturella konceptualiseringar) stöder en världsgörning (worlding) av mer jämlika sätt att leva och tänka bortom de etiska begränsningarna i antropocentrism. Uppsatsen undersöker därmed inflytandet av antropocentrisk diskurs på interkulturella studier och dess nuvarande blindhet för icke-mänskliga entiteter. Genom att engagera sig i nyckelbegrepp inom både interkulturella, posthumana och andra studieområden föreslås ett konceptuellt vokabulär som ett svar på epistemiskt våld och riskerna med binärt tänkande, essentialism och antropocentrism. De framväxande konceptualiseringarna uppmärksammar en etiko-onto-epistemologi med större fokus på samskapande intrassling (co-creational entanglement) och ömsesidigt beroende av allting. Uppsatsen argumenterar för att interkulturella studier redan passar väl ihop med posthumant tänkande, på grund av dess ofta kritiska uppmärksamhet på aspekter som epistemiskt våld, avkolonisering, kontextualitet och flyktigheten i identitet och mening. Slutligen beaktar denna uppsats de potentiella implikationerna och tillämpningarna av att tänka med posthuman interkulturalitet, med avsikt att odla etik för en ständigt expanderande känsla av medkänsla och kreativ samexistens för och med alla former av liv.