Inom Interreg-projektet ”Biokuma – Biokulturellt arv och alternativ matproduktion” (2020-2022) tittar vi närmare på några av aspekterna som rör småskalig matproduktion i gränslandskapen Hedmark, en del av Innlandet fylke, och Värmland. Vi ser på den småskaliga matproduktionen utifrån dess potential att gynna det biokulturella arvet som riskerar att utarmas och gå förlorat bland annat på grund av landsbygdens avfolkning och det storskaliga skogs- och jordbruket. Det biokulturella arvet handlar om samspelet mellan människan och naturen och bruket av landskapet i ett långt historiskt perspektiv. Exempel på biokulturellt arv är fornlämningar, äldre byggnader, traditioner, biologisk mångfald, gamla lantraser och grönsakssorter, praktiker som skogsbete med mera. I både Norge och Sverige värdesätts det biokulturella arvet och det är i behov av att bevaras och utvecklas för dagens boende och besökare liksom för framtida generationer. I projektet undersöker vi om småskaliga matproducenter, vars verksamhet bedrivs på ett hållbart sätt och påminner om äldre tiders lantbruk, skulle kunna vara vardagliga förvaltare av det biokulturella arvet. Gårdarnas verksamhet är primärt riktad mot en lokal eller nischad marknad. Av avgörande betydelse i så fall är att de som bedriver småskalig matproduktion kan leva på verksamheten på ett sätt som är långsiktigt hållbart även för gårdsbrukarna - och att de kan bli fler. I den här populärvetenskapliga rapporten ligger fokus på möjligheter för de småskaliga producenterna att sälja sina produkter och få inkomster från gårdsbruket på olika sätt. Vilka möjligheter finns det att öka avsättningen för produkterna? Kan det biokulturella arvet användas i marknadsföringen av produkterna? Detta är några av de frågor som vi har arbetat med i projektet med målet att kunna bidra med råd och förslag till såväl gårdar som andra aktörer. Projektets resultat beträffande det biokulturella arvet med fokus på landskapet finns på projektets webbplats i ett samlat kunskapsbibliotek med f ilmer, bloggtexter, presentationer och den populärvetenskapliga rapporten ”Biokulturellt arv, landskap och produktion”.