I denna rapport redovisas resultatet av en regional kartläggning genomförd vid FoU Välfärd Värmland på uppdrag av Brottsofferjouren Värmland. Projektet har genomförts under 2014 och möjliggjorts genom medel från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Kartläggningens syfte var att utifrån ett verksamhetsperspektiv undersöka behov och förutsättningar för en avhopparverksamhet i Värmlands län, med tonvikt vid behovsfrågan och särskilt fokuserad på individer från politiskt extrema organisationer. De verksamheter som representeras i studien är socialtjänst, polis, skola och politik, och data har insamlats via en webbenkät. De olika verksamheterna har valts då de bedömts som sannolika att möta den problematik som omgärdar våldsbejakande miljöer och avhopp.

Med webbenkäten har de olika verksamheternas befintliga beredskap samt erfarenheter av de aktuella miljöerna kartlagts. Utifrån detta har en bedömning av överensstämmelsen mellan befintliga samt önskvärda åtgärder och rutiner gjorts, varefter en bild kunnat tecknas av situationen samt av behov och förutsättningar för en lokalt förankrad avhopparverksamhet. Utöver enkäten har ett antal kvalitativa intervjuer genomförts med särskilt sakkunniga inom området. Dessa intervjuer har bidragit med ytterligare en dimension till analysen av behov och förutsättningar.

Resultatet visar inte på ett entydigt eller akut överhängande behov av en avhopparverksamhet, även om det finns en utbredd upplevelse av att behovet kommer att öka i och med att politisk extremism uppfattas som en växande problematik. Webbenkäten visar dessutom att det bland annat finns ett behov av:

• Utökad samverkan mellan berörda aktörer och upprättande av nätverk för de som kommer i kontakt med problematiken
• Förbättrade informationskanaler
• Ökad kunskapsförsörjning i frågorna
• En förstärkning av det förebyggande arbetet

Intervjuerna visar dessutom på vikten av att uppmärksamma den smittoeffekt som kan uppstå när en politiskt extrem organisation finns etablerad på en ort. Vidare framhålls de anhöriga som viktiga resurser i arbetet runt såväl avhoppare samt aktiva extremister – och även som en grupp som kan ha egna behov som behöver mötas av en eventuell avhopparverksamhet. Intervjuerna betonar även vikten av närhet, omedelbarhet och tillgänglighet i arbetet med avhoppare – något som accentuerar vikten av en lokal beredskap.

I rapporten kommenteras förutsättningar för ett framtida arbete med avhoppare genom en bedömning av nuvarande beredskap och rutiner, och ett antal åtgärdsförslag att arbeta vidare med formuleras.