Artikeln argumenterar för att användningen av Shakespeare i Elise Karlssons roman Smuts (2021) accentuerar och utvecklar romanens tematiska fokus på arbete, prekaritet och kön. Smuts, som utspelar sig runt en uppsättning av En midsommarnattsdröm på en fiktiv teater i Stockholm, är i linje med tendenser i Karlssons tidigare arbeten och i svensk samtidsprosa. Som manusassistent är romanens huvudsakliga berättarjag frilansarbetare i en ekonomi där arbetet är prekärt och - trots den förment höga statusen hos hennes arbete i kultursektorn - illa betalt och bokstavligen meningslöst. Shakespeares pjäs står i fokus inte bara på grund av romanfigurernas likheter med pjäsens, utan för att romanens betoning av klass, arbete och kvinnlig underordning kan sägas utveckla teman som finns i pjäsen. Med andra ord är romanen ett exempel på samtida svensk "arbetarlitteratur", men som artikeln betonar byggs dess fokus på klass, prekaritet och kön upp i form av intertextuella paralleller med Shakespeare.

This essay suggests that the use of Shakespeare in Elise Karlsson’s novel Smuts (2021) serves to accentuate and develop the novel’s thematic focus on work, precarity, class, and gender. Revolving around a production of A Midsummer Night’s Dream at a fictitious theatre in Stockholm, Smuts aligns itself with tendencies in Karlsson’s previous work as well as in contemporary Swedish literature: as an assistant script editor, its narrator is a freelance worker in an economy where work is precarious and perceived—despite the supposedly high status of her work in the cultural sector—as badly paid and, literally, meaningless. Shakespeare’s play becomes a focal point for these themes not just because of the extensive character parallels with Smuts, but also because the complex notions of class, work and female subjugation in Karlsson’s novel can be seen as developments of themes that are very much present in the play. In other words, Smuts is a good example of contemporary ‘working-class literature’ in Sweden, and as the essay suggests, it builds up its focus on precarity, class, and gender in terms of intertextual parallelisms with Shakespeare.