Syftet med studien var att undersöka hur biståndshandläggare inom äldreomsorgen förhåller sig till personer med demensdiagnos i relation till självbestämmanderätten enligt Socialtjänstlagen. För att kunna uppnå studiens syfte applicerades en kvalitativ metod i form av intervjuer och totalt intervjuades sex biståndshandläggare. Empirin som samlades in transkriberades och bearbetades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet analyserades därefter med hjälp av Lipskys gräsrotsbyråkrati samt begreppet empowerment. Studiens resultat visade på att alla biståndshandläggarna uppgav att självbestämmanderätten är viktig i arbetet med personer med demensdiagnos men hade delade meningar om självbestämmanderätten alltid kan uppnås. En utmaning som framkom i resultatet var att vissa personer med demensdiagnos motsätter sig hjälp trots sitt behov av hjälp. Biståndshandläggarna i studien använde sig av liknande strategier för att den enskilde ska samtycka och ta emot hjälp. Sammanfattningsvis förhåller sig biståndshandläggarna till självbestämmanderätten på olika sätt samt att det finns flera utmaningar i arbetet med personer med demensdiagnos.