I samband med att samhället och tekniken utvecklas ställs det krav på att även domstolsprocessen utvecklas för att möta de utmaningar som det annars skulle innebära med bland annat mer omfattande brottmål. Nya lagändringar trädde i kraft på det straffprocessrättsliga området den 1 januari 2022. 35 kap. 15 § rättegångsbalken är en ny bestämmelse som infördes. Motiven till att införa bestämmelsen var för att göra handläggningen av brottmål mer modern, flexibel och effektiv. Den förväntas göra skillnad i samtliga brottmål oavsett om de är omfattande eller inte.

Rättssäkerheten är central och kan beskrivas som att tillämpningen av rättsreglerna bland annat ska garantera förutsebarhet. En fråga är huruvida 35 kap. 15 § rättegångsbalken påverkar rättssäkerheten, men även den fria bevisvärderingen som innebär att rätten ska avgöra vad som är bevisat i målet efter en samvetsgrann prövning av allt som har förekommit. Principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration har länge utgjort grundstenar i processrätten. De har luckrats upp allteftersom reformer har skett på det processrättsliga området som exempelvis EMR-reformen som redogörs för i arbetet. Utöver frågan om 35 kap. 15 § rättegångsbalken påverkar rättssäkerheten och den fria bevisvärderingen, uppkommer även frågan om dessa principer påverkas. Därutöver diskuteras det i arbetet huruvida rättssamhället i stort påverkas av bestämmelsen.

I arbetet används den rättsdogmatiska metoden för att beskriva, systematisera samt tolka gällande rätt och den rättsanalytiska metoden för att analysera underrättsavgöranden. Arbetet har även inslag av den rättspolitiska metoden i analysen där en argumentation respektive diskussion förs och i slutsatserna där frågeställningarna besvaras, det förs en diskussion om alternativa möjligheter att tillgodose behoven som 35 kap. 15 § rättegångsbalken förväntas göra samt nya frågor belyses. Konsekvenser, risker och eventuella problem till följd av en tillämpning av bestämmelsen behandlas. I förarbetena till bestämmelsen har regeringen lyft fram att principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration fortfarande ska utgöra grunden för prövningen i domstol. Exempel på konsekvenser som uppmärksammas är om bestämmelsen är förenlig med den misstänktes/tilltalades rätt till en rättvis rättegång och principen om parternas likställdhet i enlighet med artikel 6 Europakonventionen samt frågan om rättskipningen riskerar att förskjutas från domstol till de brottsutredande instanserna. Frågan om hur lämplighetsprövningen enligt bestämmelsen bör göras blir därmed central.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att muntlighetsprincipen påverkas av 35 kap. 15 § rättegångsbalken, medan principerna om omedelbarhet och koncentration inte nödvändigtvis luckras upp. Vad gäller koncentrationsprincipen kommer jag fram till att den inte mjukas upp under förutsättning att betydelsen av en sammanhållen rättegång med möjlighet att överblicka bevisningen i ett sammanhang som faktor som ingår i lämplighetsprövningen beaktas. Därutöver konstateras det, utifrån avgöranden från underrätterna som har tillämpat 35 kap. 15 § rättegångsbalken, att samtliga faktorer som ingår i lämplighetsprövningen inte har vägts in i fråga om att tillåta bevis enligt bestämmelsen.