Humantank - inlägg i tankesmedja
Nostalgi har i ett framstegsorienterat västerländskt sammanhang inte sällan betraktats som något sjukligt, som en kusin till melankolin. Som om det kontemplativa tillbakablickandet stod i en inneboende motsättning till varje form av praktiskt handlande. De flesta disciplinerna inom humaniora har på ett eller annat sätt en tillbakablickande karaktär. Är de humanistiska perspektiven då alls relevanta för att ta sig an samtidens utmaningar och bereda vägen för ett framtida samhälle som förhoppningsvis är mer hållbart? I det följande ska jag reflektera närmare över sambandet mellan innovation och retrospektion.