Samtalet kretsar dels specifikt kring den publikrepetition av Anna Svärd som vi står i begrepp att se, i relation till de övriga två delarna av Löwensköldscykeln, dels allmänt kring hur Selma Lagerlöfs prosaberät-telser har adapterats av teatergruppen Västanå teater, berömd för sin ”berättarteater”, med utgångspunkt i bl.a. myt, saga, musik och Pekingopera. Den kommunikativa funktionen hos den transmediala processen lyfts fram, och de olika sätt på vilka Lagerlöfs prosa i Västanå teaters tolkning kan sägas bli ett multimodalt skådespel med dominerande inslag av dans och musik, liksom vilka kulturella och socialatraditioner och kontexter som därmed aktualiseras.Samtidigt som det sker en remediering kan man i enlighet med t. ex. Bolter & Grusin förstå de nya medi-erna som redan inneboende i den ursprungliga berättelsen. I fallet Selma Lagerlöf är det särskilt relevant att rikta blicken mot teaterns konfiguration av modaliteter. Forskare som Ulla-Britta Lagerroth och Maria Karlsson har på olika sätt lyft fram teaterns roll i Selma Lagerlöfs verk. Lagerroth talar om en inneboende teatralitet i hennes prosa, medan Karlsson har pekat mer allmänt på det melodramatiska inslaget, som i sin tur kan härledas till teatern.