Gäldenärens avtal utgör en av de viktigaste tillgångarna vid såväl företagsrekonstruktion som vid konkurs. Det är ett rättsområde som är komplext och som regleras på flera olika ställen i lagstiftningen. Vid företagsrekonstruktion finns bestämmelsen 2 kap. 20 § i lagen om företagsrekonstruktion. Bestämmelsen reglerar samtliga avtal utom anställningsavtal och avtal som rör handel med finansiella instrument. Bestämmelsen är partsneutral och det saknar betydelse om man är kund eller leverantör, säljare eller köpare, hyresvärd eller hyresvärd, leasegivare eller leasetagare, Lagrummet är och har varit relativt svår tillämpat i praktiken. Det saknas bestämmelser om hur gäldenärens avtal ska hanteras i konkurslagen. Vid konkurs tillämpas Istället lagrum från andra lagstiftningar såsom bl.a. 63 § köplagen och vissa regler i jordabalken analogt för andra avtalstyper än köp och hyra av fast och lös egendom. Vid hyresavtal tillämpas 12 kap. 31 § Jordabalken. I boken behandlas de flesta avtalstyperna var för sig. Det har under senare tid uppkommit en praktisk tillämpningsfråga när det gäller gäldenärens avtal och det är frågan om fordrans uppkomst i samband med avtalets ingående. Det får bl.a betydelse för om en motparts fordran på ett eventuellt skadestånd ska omfattas av ett offentligt ackord i enlighet med 3 kap. om offentligt ackord i lagen om företagsrekonstruktion Boken vänder sig till såväl teoretiker som praktiker och är lämplig att använda som kurslitteratur på obeståndskurser på fördjupmningsnivå på jurist- och rättsvetenskapliga program.