Kan alla elever få en likvärdig skolgång? De utsatta barnen har ofta svårt att ta till sig skolan och skolan kan ha svårt att ta till sig de utsatta barnen. Med utsatta barn menar jag barn till föräldrar som missbrukar t ex, barn till föräldrar i någon slags kris, alltså barn som har det problematiskt hemma av olika anledningar och att det påverkar barnens skolgång. För vissa går det så långt att man får flytta hemifrån och till ett ungdomshem. I detta arbete undersöker jag hur man som lärare kan stötta de utsatta barnen så att de klarar av att gå i skolan och ta del av sin skolgång på ett likvärdigt sätt som deras klasskompisar. Jag utgår ifrån en intervju med Maria som bor på ett ungdomshem i Mellansverige. Två intervjuer till görs, en med föreståndaren och en med biträdande föreståndare och skolansvarig på ungdomshemmet. Mina resultat visar på hur lärare kan stötta de utsatta barnen genom att bygga upp en relation till varje elev. En relation där eleven kan känna värme och trygghet. Där läraren står kvar fast det blåser och det finns konflikter. Att som lärare ta sitt vuxenansvar och genom det sätta tydliga gränser och regler som eleverna skall hålla sig inom. De reglerna står man som lärare och vuxen fast vid och det är inget som eleverna kan förhandla bort. Tydlighet ger eleverna en fast struktur som de kan vila i. Man kan i undervisningen söka efter elevens intressen för att däri finna motivation att kunna gå vidare. Se eleven som huvudpersonen i skolan och skolan som en arbetsplats där alla måste trivas. Den som har det största ansvaret för det är läraren.