Syftet med detta arbete är att undersöka om och i vilken omfattning talängslan, d.v.s. rädsla för att yttra sig inför en större grupp av människor, är ett problem för elever på gymnasiet. Andra frågeställningar är orsaker till elevers talängslan och vad elever anser att skolan kan göra för att förhindra att talängslan uppstår. Ett genusperspektiv inkluderas i frågeställningarna om elever tror att talängslan är lika vanlig bland både pojkar och flickor, samt vilken gruppsammansättning elever föredrar, flickgrupper, pojkgrupper eller blandade grupper. Som metod används en enkätundersökning. Totalt sjuttiosju elever i tre klasser på tre olika program, det naturvetenskapliga programmet, det ekonomiska programmet och barn- och fritidsprogrammet har besvarat enkäten. Resultatet visar att femtiofem av sjuttiosju elever, drygt två tredjedelar, lider av någon form av talängslan i offentliga talsituationer. En del av dessa känner ett mindre obehag men trettiofyra, lite mindre än hälften, svarar att de känner sig mycket nervösa. Vid en jämförelse mellan klasserna så framstår flickorna i barn- och fritidsklassen som mest rädda, medan det inte är så stora skillnader mellan könen i naturvetarklassen och ekonomiklassen. Att tala inför smågrupper reducerar talängslan, men i varje klass finns en eller ett fåtal elever som fortfarande uppger att de är mycket nervösa.