Med anledning av den ökade internationaliseringen i samhället betonas betydelsen av kunskap i främmande språk och då speciellt i det engelska språket. Den muntliga förmågan betonas i kursplanen, men trots detta verkar det som förmågan att muntligt kommunicera på engelska i praktiken inte prioritera i lika hög grad som den skriftliga förmågan. Varför intar muntlig färdighet en underordnad roll trots att den betraktas som viktig? Ligger problemet i bristfällig undervisning i just detta moment? Eller beror det på den konstlade situation som ofta uppstår när muntlig förmåga skall tränas? Kanske tryggheten och tolerans i klassrummet lämnar övrigt att önska? Syftet med examensarbetet är dels att undersöka om muntlig färdighet betraktas som en viktig del av undervisningen av lärare och elever, dels att försöka utröna vilka åtgärder som vidtas för att underlätta detta moment. Det tillvägagångssätt jag mig av för att uppnå arbetets syfte är genomförandet av en enkätundersökning bland sextiofem elever, intervju med två lärare i engelska, samt litteraturstudier. Resultatet av undersökning och av de båda intervjuerna ger vid handen att både lärare och elever finner muntlig färdighet viktig. Båda grupper anser också för att underlätta momentet att det är en fördel med små grupper. Min egen slutsats är dock att problemet är mer komplext. Visserligen finns metoder för att förbättra och underlätta momentet, men i grunden behöver förmodligen elevernas förmåga till tolerans och respekt för varandra förbättras innan vi kan få momentet muntlig färdighet att fungera riktigt bra.