Syftet med uppsatsen är att utifrån en kort bakgrundsskiss av det nationella provets funktion i den svenska gymnasieskolan, jämföra resultat på det nationella provet med kursbetyg samt se vilken betygstödjande funktion provet har. Konkret innebär detta, att jag utgår från elevernas betyg på de nationella proven och jämför dessas överensstämmelse med betygssättning av kurs vid Tingvalla- och Älvstrandsgymnasiet, under vårterminen 2000 i kurserna Engelska A, B-Tyska B samt B-Franska B. Den kvantitativa metod jag har använt mig av bygger på statistiskt material från Statistiska centralbyrån. Variablerna är betyg på det nationella provets tre delprov, kursbetyg, ämne, skola och klass. Avvikelsen mellan elevers kursbetyg och resultat på den poängbedömda delen av provet är inte lika stor i engelska och franska som den i tyska. Enstaka lärare i franska och engelska har på enstaka elever något avvikande resultat, men i tyska avviker samtliga lärare på båda skolor på hälften av alla elever. Samtliga elever som avviker har fått ett högre kursbetyg än presterat resultat på det nationella provets poängbedömda del. Inkluderar man uppsatsdelen och det muntliga framförandet till poängresultatet i tyska, finner man ett annat förhållande av resultaten, nämligen att 95 procent av samtliga elevers betyg går att motivera utifrån något av delproven i det nationella provet. I engelska och franska är det även där en ungefär lika hög procentuell överensstämmelse, när man lägger till de två andra delproven.