Den nya gymnasieskolan för alla trädde i kraft 1994 och består av 17 nationella gymnasieprogram. Dessa kan i sin tur delas in i teoretiska respektive yrkesförberedande program. Målen som anges i kursplanerna för de kärnämneskurser som läses av alla gymnasieelever är dock desamma oavsett om en elev går på Byggprogrammet eller Samhällsprogrammet. Denna uppsats behandlar samhällkunskapsämnet i gymnasieskolan. Den bygger på tre lärarintervjuer och skildrar olika erfarenheter av att undervisa på skilda gymnasieprogram. Uppsatsen avgränsar sig till enbart fokusera på lärarperspektivet och de enskilda lärarnas upplevda uppfattningar av att undervisa i Samhällskunskap A. Uppsatsen kan således sägas vara av ämnesdidaktisk karaktär och dess övergripande syfte är att undersöka vilka skillnader som föreligger mellan yrkesförberedande- och studieförberedande program gällande samhällskunskapsundervisningens innehåll och utformning. Mer precist besvarar uppsatsen om, och på vilket sätt de olika gymnasiekulturerna påverkar utseendet på A-kursen i samhällskunskap. I uppsatsen framkommer att lärarna på de teoretiska- och yrkesförberedande programmen intar olika hållningar. Lärare som undervisar i yrkesklasser tenderar att inta ett mer pragmatiskt och elevcentrerat förhållningssätt medan de lärare som undervisar på studieförberedande program intar en förmedlingspedagogisk och ämnescentrerad hållning. Vidare framkommer att undervisningen i Samhällskunskap A på olika sätt skiljer sig mellan yrkesprogram och teoretiska program. Undervisningen kan sägas utgå från två olika nivåer. De teoretiska eleverna erbjuds en fördjupad ämneskurs medan yrkeselevernas undervisning tar upp betydligt färre aspekter och behandlar de olika avsnitten mindre ingående.