I kursen SVED07 – svenska med didaktisk inriktning – både läste och diskuterade vi om hur litteraturen kan få betydelse för elevers identifikation, kunskapsinhämtande och språkutveckling. Därför ville jag ta reda på hur litteraturundervisningen ser ut på högstadiet idag. Detta gjorde jag genom att intervjua sex lärare på tre skolor. De frågor jag ställde om litteraturundervisningen skulle ge en bild av deras kunskapssyn, elevsyn, syfte och mål med undervisningen samt ämnessyn. Analysen av dessa svar samt en granskning av styrdokumenten i svenska, både den nationella och de lokala, skulle även ge en indikation av skolornas hållning till svenskundervisningen. Resultatet från min undersökning visar att majoriteten av lärarna uppvisar en ämnessyn som pendlar mellan formalisering och kulturarv, dvs isolerad färdighetsträning och förmedling av svenska författare, medan några av lärarna försöker använda texter som ligger nära elevernas intressen och som kan kopplas till funktionella övningar. Skolornas kursplaner är mestadels uppdelade i moment där olika färdigheter ska tränas och där litteratur ingår som ett hjälpmedel eller likställs med kulturarv eller författarkunskap. Det bör ändå poängteras att lärarna i min undersökning tycker om att undervisa i svenska tack vare ämnets bredd och den frihet och möjlighet den ger till variation i planeringen. Det kan finnas flera orsaker till varför skolorna väljer att i de lokala kursplanerna beskriva svenskämnet som färdighetsträning i olika moment. En förklaring kan vara styrning och påverkan från läromedel med momentuppdelning och en annan kan vara viljan att förtydliga den nationella kursplanens uppnåendemål.