Uppslaget till denna uppsats fick vi via kontakt med revisionsbyrån Öhrling PricewaterhouseCoopers. Vi träffade en av deras auktoriserade revisorer, Göran Aronsson, som vi diskuterade olika uppslag för uppsatser med. Vi ville hitta ett aktuellt redovisningsproblem att skriva om, och vi fastnade för skiftet mellan redovisningsmetoder vid längre pågående arbeten. Detta då Redovisningsrådet nyligen gett ut en rekommendation där en övergång från färdigställandemetoden till successiv resultatavräkning förespråkas. Vi skriver uppsatsen för att skaffa oss en förståelse för de båda metoderna och dess bakomliggande faktorer. Några av de viktigaste orsakerna till metodskiftet är den pågående EU-harmoniseringen och den ökade internationella handeln. Härigenom påverkas även den svenska normbildningen, t ex genom att Årsredovisningslagen omarbetats till att bl a kräva att både god redovisningssed och rättvisande bild uppfylls. Internationell praxis har blivit mer accepterad och överförs idag allt oftare till svenska rekommendationer Ett av argumenten för en övergång till successiv resultatavräkning är att det skall ge en rättvisande bild. Motiveringen är att metoden medför en jämnare fördelning av resultatet mellan redovisningsperioderna. Våra empiriska beräkningar samt analysen av dessa stämmer överens med argumentet. Om möjlighet finns att använda successiv resultatavräkning anser vi att det bör göras, i första hand för att ge företaget ett bättre beslutsunderlag. Även läsaren av redovisningen får en med verkligheten mer överensstämmande bild av företagets ställning,. En anledning till att företagen håller fast vid färdigställandemetoden kan vara för att förskjuta beskattningen.