Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare ser på språkets betydelse i leken och hur de arbetar för att göra barn delaktiga i leken, med fokus på de barn som inte utvecklat sitt verbala språk i samma utsträckning som andra jämnåriga barn. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande där samspel och kommunikation utgör stora delar. För att besvara syftet användes kvalitativa intervjuer som metod. Jag har gjort intervjuer med fyra förskollärare som arbetar på olika förskolor inom samma kommun.

Resultatet visar att förskollärarna i studien ser att språket har en betydelsefull roll i leken och att det finns en risk för att barn med lägre språklig utveckling hamnar utanför den gemensamma leken. Resultatet visar också att för att hjälpa barn med språksvårigheter att få tillträde till leken är det viktigt för förskollärare att vara närvarande, stöttande samt att stärka barnens språkliga förmågor.